Dränerad på tankar
Idag känns det som om huvudet är helt tömt på tankar, lite som att ha dränerat den och det finns inget tillflöde som ger en enda fundering över något. Det ger mig en känsla av att både vara stressad och att det är skönt, men även en liten oro. Vad finns det där uppe egentligen?
Jag är på sätt och vis van vid att det hela tiden strömmar till tankar och funderingar och när det ibland slår tvärnit och det inte kommer fram någonting kan jag få den där känslan av att det inte står riktigt rätt till. När jag sedan "analyserar" dagen går det ofta att fastslå att min egen input har antingen varit väldigt hög eller väldigt låg, vilket jag själv tror leder till att hjärnan själv slår ifrån och tycker att nu får det vara bra, nu vill jag vila, jag tänker inte tänka en enda tanke till idag. 
Kroppen är ju faktiskt en allt som oftast välorganiserad filur som vet själv när det är dags att säg stopp och jag tror att den gör det fast vi själva inte är medvetna om det. För vore vi det så skulle vi driva oss för långt, vilka många gör idag, men jag tror att det antal människor som är utbrända och stressade skulle vara fler om inte kroppen och framförallt knoppen sa ifrån.
Därför har det idag efter det att jag kom hem från jobbet inte gjorts särskilt mycket. Det är kanske det som var meningen att jag skulle göra idag och det är inte helt fel det heller. Man behöver vara lite som tjuren Ferdinand ibland och bara sitta under sin korkek och lukta på blommorna...
 
Min egna små korkeksblommor!

Jag tror jag tar mitt trötta och tomma huvud och försöker att göra något vettigt av resten av den här kvällen nu. En kort träningsrunda får det bli så både kroppen och knoppen är lika mycket slitna.
 
Var rädd om dig!