Ensamtid
Idag är vi väldigt sällan ensamma. Vi är på jobbet där vi möter människor i olika storlekar, ja jag menar då barn och vuxna, vi är uppkopplade på olika sociala medier eller så umgås vi med nära och kära. Men hur mycket tid har vi för oss själva?
 
Självklart är det olika och det måste det få vara, vi är ju alla olika individer. Jag är en människa som har ett stort behov av att vara ensam, jag trivs med att vara helt själv i mina funderingar och tankar, göra det jag vill utan att behöva fundera om jag hinner göra det innan det ska göras något annat, men framförallt så utmanar det mig själv att klara av saker som jag annars inte tror mig klara av.
Givetvis vill jag inte vara ensam hela tiden, jag trivs alldeles utmärkt i sällskap av min älskade man eller mina barn, men "egentiden" är så mycket värd för mig. De får gärna vara där jag är eller att jag är på ett avstånd från dem där jag hör dem även att vi gör saker på var sitt ställe. Men för mig är det viktigt att få båda delarna, både vara tillsammans med andra och att få vara helt själv.
 
 
 
Nu när jag går här hemma och har påsklov så är det ensamma dagar, för att jag har valt det själv och vill ha det så. De timmar min man är på jobbet har jag till eget förfogande och kan spendera på det jag vill och känner att jag mer eller mindre måste göra, men tycker att det är helt toppen att få ha det så här några veckor om året när jag har lov och resten av familjen jobbar eller går i skolan men är det någon som vill träffas och umgås under dessa dagar är det inget jag tackar nej till. Det är inte riktigt så att jag isolerar mig från omvärlden när jag är ledig, men jag njuter av de olika tillfällen som ges. Det är väl det som ingår i det som vi kallar livskvalitét!
 
Nu är det dags att njuta av solen som visar sig här och jag intar min favoritplats på dasstrappan ett tag, bara för att jag kan!
 
Ta hand om dig!