Långfredag eller dagen då våren tog en paus
Det är så häftigt att bo i detta land. Det är avlångt men inte så brett och det kan vara väldigt skiftande väder med "bara" ett 30-tals mil i avstånd. Min älskade moster skickade påskhälsning från västkusten och skrev att det var soligt medan vi här på andra sidan landet vaknade upp med ett snötäcke som bäddade in allt det våriga.
 
Jag brydde mig inte ens om att plocka fram kameran för att ta kort på det, så besviken blev jag och dagen har inte innehållit många knop, då mitt humör verkligen har varit väderberoende.
Nu när jag har gått på 10 dagars ledighet, då vi har påsklov här där jag jobbar, och under dessa lediga lata dagar så önskar jag mig vår och sol. Men som min fantastiska kollega Sofia sa innan hon gick hem igår var att hon önskade mig sol oavsett om det var ute eller inne. Och det får jag gå på, finns det ingen sol ute, ja då fixar jag det här inne istället och vem vet, det kanske bara är idag som våren tog en paus.
 
 
 
 
 
 
Vår påsk kommer inte att innehålla så mycket väsen och jag ska erkänna att jag har knappt pyntat det minsta här hemma. Det ligger sex små söta rosa ägg på matbordet och på köksön står det den sedvanliga lite otäcka tuppen som har hängt med i många år nu. Annars är det tomt. Inte en fjäder, inte ett påskris så långt ögat kan nå och det känns rätt bra. 
När barnen är stora finns det liksom inte något direkt att fira, utan då var det för att de skulle få leta efter sina påskägg fyllda med godis och lite senare år med något de hade lite mer nytta av. När min dotter och jag diskuterade det förut så frågade hon om jag hade köpt något ägg till henne och då jag svarde nej så blev det nästan som en lättnad från hennes sida då hon knappt äter godis längre. Mannen får dock ett som jag har gömt i skafferiet, vi får väl se om han hittar det snart...
 
Ta hand om dig!