Omtanke och medmänsklighet
Jo ni, jag har stort hopp om mänskligheten och tror på att det allt kan bli en bättre värld med tanke på all den omsorg som ni har visat sedan gårdagens inlägg!
Mitt hjärta svämmar nästan över av glädje och kärlek när jag ser alla reaktioner på olika sätt som ni har visat och min besöksstatistik ökade markant igår. Tänk vad lite krasslighet i livet kan göra!
 
All kärlek till ER!
 
Eller är det så att vi är bra på att visa omtanke och vara medmänniskor när det väl gäller. Då kommer våra behov fram att vara den där människan som lägger handen på axeln, ger den varma innerliga vänskapskramen, skickar det peppande sms:et medans vi har svårare att göra det då livet är plant och ingen svacka finns.
För är det inte lite så att när det väl gäller så står vi där bredvid, som den stormbrytande piren som tar den största smällen, eller iallafall är den som tar en del av den, bara för att stärka den svagare, den som kanske inte har den där kraften just där och då. Att våga vara den som stöttar någon annan utan att vara säker på att få tillbaka detsamma varje gång det är få människor förunnat men vi skulle absolut inte vilja vara utan dem!
 
Att vara stöttande och medmänniska innebär inte att man är bekväm i alla lägen. En medmänniska som visar en stor omsorg om människorna omkring sig kan även vara den där som vågar stå upp och säga sanningen hur svårt den än svider och vi vid dessa tillfällen hellre skulle vilja kalla den för en motmänniska. Det kan vara den som vågar bli arg och förbannad på dig för det du gör men tycker om dig för den person som du är. Dessa människor ska du hålla hårt i om du har någon i din närhet, för de vill alltid ditt bästa även om det inte alltid är de ord som du vill höra som kommer fram i era samtal. Det är den människa som tycker om dig för dina fel och brister men älskar dig för den du är, bara för att du är du, och en sådan person vill vi alla ha i vår närhet. Så var den medmänniska som du själv skulle vilja möta när livet är svajigt. 
 
Ta hand om dig!