Som renoveringsarbetare och egenjobbare så är det tillåtet med fikapauser och raster när det behövs eller bara känns för. Jag tror dock inte att jag tar så många fler pauser än en proffessionell arbetare inom byggbranschen gör, men det kan ha med min mentalitet att göra eller kanske ska jag säga envisheten.
Igår började jag med projekt "nedre inre"-hallrenoveringen. Den ligger i anslutning till det nya köket och därför är golvet redan färdiglagt i hallen, det blev liksom på köpet när det lades nytt i köket. Dock ska den gamla bröstpanelen målas, det ska tapetseras och trappan till övervåningen ska göras iordning.
Lite slipning och grundmålning blev det igår och idag fortsatte jag med att ta tag i trappen och det som behövs göras där, vilket är en hel del. Ni som redan har renoverat trappor där ni har fått ta bort gammal fastlimmad korkmatta vet vilket "helvete" det är och hur många arbetstimmar som ligger bakom ett sådant projekt.
I vår trapp så ligger det en grönaktig matta på stegen, mellan stegen är det en orangeröd matta och på kanten på varje steg så är det fastlimmat en svart räfflad gummilist som jag antar både agerade halkskydd samt såg till att det blev ett snyggt avslut på varje steg.
Att lossa mattan i sig är ett tungt arbete, lim var nog en favoritprodukt på 60-talet och säkerligen billigt då det är ett tjockt lager under varje steg. När jag försöker lossa mattan så fastnar det kvar ett täcke av ett luddigt brunbeige lager som är i varierande tjocklek. Detta sitter som berget och efter att ha försökt med varierande verktyg, allt från färgskrapor till spackelspadar till den vanliga hederliga morakniven så är det senaste verktyget det mest verksamma. Så här sitter jag nu i trappan och skrapar för fullt och har nu lyckats göra fem trappsteg någorlunda fria från ludd och klister och har nu "bara" 12 steg kvar! Sa jag att det är ovansidan på dem som är färdiga? Nähä, inte det. Men det mellan stegen är fortfarande luddigt då jag hoppas att min man kan komma på ett bättre sätt att få bort luddet på, men än så länge så fungerar det bra att skrapa med kniv så länge det är vågräta ytor som ska rengöras.
Under denna matta finns det nu en brunlackad trätrappa med fantastiskt fint fräst avslut på varje steg. Min tanke är att slipa alla steg trärena och lacka den i någon sorts vit lack som gör att ådringen på trästegen syns. Panelen i hallen ska målas vit och jag funderar på att tapetsera med en storblommig tapet i milda rosa och grå nyanser, om jag hittar någon som faller mig i smaken. Hur eller hur så kan det bara bli bättre än den gröna och orangea vävtapeten som var uppsatt i hallen innan. Den gjorde att det blev väldigt mörkt och svårt att få till så att det blev mysigt.
Nu vet jag att det kommer att ta ett tag och slutföra det här projektet, det är ju bara i början på det, och när jobbet väl börjar igen nästa vecka så finns inte riktigt orken varje kväll till att göra saker och ting, men ddet får ta den tid det tar och det vet vi nu här hemma att det är bättre att det tar tid och blir bra än att jäkta igenom ett projekt för att sedan bli halvt och halvt missnöjd med resultatet. Been there, done that!
Undrar vilka det är som har gått i denna trappa under dessa nästan hundra år som huset har funnits. Gamla, unga, glada, sorgsna har de alla lämnat något sorts avtryck just här där jag sitter och skrapar...
Fördelen med att göra den här sortens jobb är att jag får gott om tid att fundera och bearbeta saker och ting. Det är alla möjliga tankar som far runt i huvudet och jag får väl vara glad över att det bara är jag som vet vad jag tänker ibland. Det är mycket filosofiska tankar som far om kring där uppe i hjärnkontoret men ibland är det mindre filosofiskt nästintill galna funderingar... precis som alla andra gör.
0 kommentar(er)
