Rutiner, träning och en massa jävlar anamma!
Tänk vad det är svårt att skapa hållbara rutiner ibland och hur lätt det är att skapa rutiner som inte egentligen skulle vara det. Eller det sistnämnda vet jag inte om det är rutiner utan kanske mer ovanor som har en tendens att bete sig som rutiner. Eller är en rutin och ovana samma sak? Oavsett om det är bra eller dåligt och görs med regelbundna mellanrum så är det rutin? Eller ovana? Eller vana?
 
Jag har en förmåga att hålla i olika rutiner ett tag tills det blir tråkigt och då finns risken att jag släpper det helt istället. Av någon anledning så blir jag lätt uttråkad av det som ser samma samma ut dag efter dag och jag behöver en viss stimuli av att ständigt se en förändring på saker, om än bara en liten.
Trots att jag är en trygghetsknarkare där jag mår bra av att veta att allt blir på ett visst sätt, eller att det eller det ska hända den dagen och den stunden så finns alltid behovet av förändringar för att hålla igång mitt intresse och det ligger på mitt eget ansvar att det sker, både tryggheten och förändringen.
 
 
Just nu är jag inne i en träningssvacka som har inneburit för mig att det har varit noll och ingen träning på flera månader, förutom det där infallet att ta ett HIT-pass med kollegorna på jobbet. Jag mår inte bra av att vara stillasittande och orörlig, det påverkar mitt humör och liv mer än vad jag själv tror, men är något som jag upptäcker vart eftersom tiden går.
Igår fick jag ett infall iallafall och ställde mig på crosstrainern och körde en halvtimme och gjorde även lite styrkeövningar, läs lite, och kände mig som pånyttfödd efteråt. När endorfinerna slår till så finns det ingen annan känsla än lycka och att känna sig oslagbar. Nu gäller det bara att hitta rutiner för detta igen och man brukar ju säga att en gång är ingen gång så det måste fortgå nu ett tag framöver. Skapa rutiner, vanor eller om man vill kalla det ovanor, det är den stora utmaningen just nu!
Men ibland är det bara att köra på och vara envis för till slut så kommer man över den där höga tröskeln som gör att det tar emot att ta sig an det man tänkt. Använda pannbenet och det jävlar anamma som finns där bakom så ska jag nog se att jag fixar det!
 
Ta hand om dig!