Har suttit en stund och scrollat och frotterat mig i cyberrymden och jag är djupt imponerad över hur många kvinnor det är som är kreativa och driver egna företag och andra olika sociala events! Hur det anordnas kurser, grupper och jag vet inte vad där fokus ligger på kvinnor och deras företagsamhet och hur de kan finna styrkan i att stötta varandra. Och det är både stort och smått, högt och lågt, men det gemensamma är att de gör det tillsammans. För ensam är inte stark och vi behöver varandra.
Jag är inte så naiv i det här att jag inte tror att den kvinnliga avundsjukan finns där och lurar. Det gör den säkerligen oftare och mer frekvent än vad jag tror, men jag är ändå medveten att den finns. Och det förekommer även bland män, och då får jag väl kalla den för den manliga avundsjukan. Den här avundssjukan har alltid funnits och kommer alltid att finnas, det är bara sättet det förmedlas på som har förändrats vilket är många gånger oroväckande.
Jag är inte uttalad feminist och kan inte se mig som en behå-brännare som står främst på barrikaderna med plakatet i högsta hugg. Nej, jag är mer i det lilla formatet där jag ser kvinnor ur kvinnors synvinkel, förstår de problem som uppkommer och försöker stödja och stötta i de händelser som uppstår i den mån jag kan och har insikt i. Jag skulle säkerligen kunna göra mer än vad jag gör vad gäller det kvinnliga perspektivet, men med risk för att förta mig i en fråga som jag inte är riktigt påläst på så gör jag det jag kan där jag står och gör det jag vet är rätt.
Och med tanke på att jag inte är feminist ut i fingerspetsarna så försöker jag hjälpa den svagare människan oavsett vilket kön den har. Det är väl det som kallas mänsklighet och att vara en medmänniska när det behövs, vilket jag tycker är viktigare än att leva upp till att vara feminist eller icke-feminist, men vi tycker alla olika.
Ta hand om dig!
♥
0 kommentar(er)
