Livet, styrkan och jag

Att vara stark.. en förmåga som man kan besitta på så många olika sätt och i så många olika skeenden i livet...
Mina förebilder i livet är inte de här människorna som tränar sig till en stark kropp och tycker att det är det som är det stora i livet, nej de människor jag beundrar är de människor som kan vara starka mentalt när det behövs men kan bryta ihop och vara den lilla svaga plutten ibland när livet kräver.
 
För livet kräver inte alltid att du ska vara stor och stark. Livet kräver att du behöver våga bryta ihop och känna dig som den trasdocka som har våta kinder av tårar som gör ont, den inre smärtan som vill ut. Men den här sortens människa är ofta stark och reser sig igen. Den vågar stå där med rak rygg och visa att livet gjorde en gir som inte var planerad men att efter det så styrdes livet in på den vilsamma raksträckan där det bara är att njuta av vad som erbjuds och vad som skapas. Att vara en människa som vågar sätta en fot framför den andra och inse att livets stig leder framåt...
 
 
Viktigt är att inse att livet består av både glädje och sorg, styrka och svaghet, svart och vitt men även så mycket där imellan. Att inse att det finns inte bara två sidor av allt utan du kan hitta vinklar och riktningar som du aldrig trodde fanns men de kommer att leda dig framåt, bara du vill. Det är du, och bara du som kan styra ditt liv och det är du, bara du som bestämmer vad livet ska ge dig...
 
Ta hand om dig!

Kommentera här: