Relationsexpert?

I natt klockan 02:07 blev jag relationsexpert. Eller expert och expert, jag använde mitt sunda bondförnuft och kunde konstatera det jag redan har tänkt så många gånger och redan praktiserar i min egen relation.
Man kan ju börja fundera över vad som händer här hemma på Åkerdala vid den tiden en påskdagsnatt och då ska jag berätta att just här inom husets väggar var det lugnt, men värre vad det på gatan utanför. Att bo på "the highstreet" här i vårt lilla samhälle kan ha både sina för och nackdelar. Oftast är det fördelar, men de kvällar/nätter som det har varit fest på Nöjespumpen, eller som tysken sa - "The drinking farmers house", då är det liv och rörelse på gatan. Det är biltrafik fram och tillbaka till "Pumpen" och även en hel del  fotgängare som förflyttar sig från förfesten till festplatsen. Sedan är det givetvis tvärtom när de ska hem och då är det inte alltid lika roligt att överhöra vad som händer, eller så är det lite det som det är.
 
 
I natt vaknade jag av att det var ett herrans liv på gatan och jag hörde att det var en bit bort. Då jag är rädd om mina medmänniskor här i världen så brukar jag vara lite på tå så där så att det inte händer några tråkigheter, vilket det skulle kunna hänt den här gången då det var arga höga röster som ekade mellan husen. Och tänk er själva vid den här tiden på natten när ingen annan är vaken och igång med saker och ting då hörs allt så himla tydligt, men inget som detta par tänkte på. 
Det här paret, sambos eller inte har jag ingen aning om, hade blivit osams om någonting under den sena timman och det vet nog alla här nu på "the highstreet" att de var. Kvinnan i fråga skrek åt mannen, vad hon riktigt skrek var svårt att höra på grund av både ilska och alkohol, och mannen var inte det minsta bättre han. Jag hoppas bara att de både kunde gå och lägga sig utan att vara osams. 
 
Men mina tankar i det här är hur många par det är som går ut och ska ha "roligt" tillsammans, men det fungerar inte alls då det är alkohol med i bilden. Klarar man inte av att dricka, skit då i det. Det är väl inte värt det hela med ilska och aggressioner gentemot varandra och misstroendet och misstänksamheten mot varandra studsar i allehanda elaka kommentarer som inte bara partnern måste höra utan även det sällskap som de befinner sig i. Så dumt! 
Litar du inte på din partner det minsta eller retar dig på vad han eller hon gör då den är ute och festar så kanske du själv ska tänka till både en och två gånger. Eller är det dig som din partner inte kan lita på eller anser att det du gör inte är acceptabelt så är det inte svårare än att ta en diskussion er imellan och hitta en lösning i nyktert tillstånd. Att ta den "diskussionen" med alkohol i kroppen fungerar inte då det oftast inträder någon form av egoistiskt tänkande och kommentarer som till exempel, "Men du då?!" gärna kommer fram i skrikandet och i ilska. Ord som man inte menar men som i stunden känns skönt att slänga ur sig för man är så förbannad och det lättar en del på den frustration som pyser under ytan. 
Ja som ni märker så blev jag mer eller mindre en riktigt duktig relationsexpert så här 02:07 påskdagensnatten. Skrivet med en stooooooor nypa ironi!
 
Jag vet att det är lätt att både tänka och skriva det här när jag lever i ett tryggt äktenskap där vi båda litar på varandra till 100% och skulle aldrig kunna tänka oss att ta med oss en meningsskiljaktighet inför publik. 
Men det är dit vi alla behöver komma, till en relation där vi inte tar varandra förgivet utan uppskattar det vi har och visar vår uppskattning gentemot varandra så ofta vi bara kan. Att aldrig somna osams, vi som aldrig är osams, och att säga de tre magiska orden varje dag, jag älskar dig! 
 
Ta hand om dig!

Kommentera här: