Ung mamma

Jag skulle fylla 20 år det året som min älskade son föddes. Jag var ung, jätteung, och olyckskorparna kraxade säkerligen bakom ryggen på mig både tre och fyra gånger och jag var troligtvis också ett bra samtalsämne för andra att ha när det behövdes. 
Men att vara ung mamma var något som jag redan hade bestämt mig för att bli. Att kunna vara en mamma som orkade med att vara just mamma och även att orka vara tonårsmamma när den tiden väl kom.
När älskade dottern kom till världen skulle jag fylla 24 år senare samma månad och med dessa två underbara barn så kände jag att jag var komplett! Jag hade gjort mitt bidrag till att befolka världen och jag hade gjort det med bravur med tanke på de två unga vuxna som jag är mamma till idag.
 
 
Idag kan jag tänka på vilken tur att jag följde mitt hjärta och blev den där unga mamman som jag då var. Jag är ju fortfarande en ung mamma om man ser till vilken ålder mina barn och jag är i nu. 
Idag kan jag vara en mamma som orkar vara närvarande när det behövs, för ju äldre de blir desto mer behövs den absoluta närvaron när den krävs, och samtidigt som vi är mamma och barn har vi en relation idag där vi kan diskutera och ha olika åsikter samtidigt som vi respekterar varandra för de individuella personer som vi är. 
 
Ska jag se det unga föräldraskapet ur ett egoistiskt perspektiv, vilket jag nog tycker att jag kan få göra, så har jag idag en stor möjlighet att göra det jag vill, när jag vill och har fortfarande orken till att göra det. Jag har gått igenom alla vaknätter, både i småbarnsåren och i deras tonår, och har gjort min beskärda del i att skjutsa och hämta från partynätter bara för att veta att de kommer hem ordentligt, både de och deras kompisar. 
Idag kan jag satsa på mig själv utan att det är på deras bekostnad, för jag har "gjort det jag ska" under deras tid som barn. De är nu unga vuxna båda två, myndiga med körkort och har ett eget ansvar för sina egna liv, med guidning ibland av mamma. 
 
Jag respekterar att man skaffar barn, eller inte skaffar barn, när man vill i livet. Det viktigaste är att det fungerar för just dig som förälder och framförallt för ditt/dina barn. Ett barn ska vara önskat hit till världen och har rätt till att känna kärlek oavsett vad!
 
Ta hand om dig!

Kommentera här: