Känslor, längtan och vanilj- och mandelskorpor
När jag var tonåring så styrdes det mesta av känslor. Vad jag än skulle göra så var det känslorna som bestämde åt vilket håll det skulle gå och då blev det oftast åt det lågmälda hållet ditåt de flesta andra drogs. Jag hade sällan en egen vilja fullt ut och vågade sällan gå min egen väg om jag inte visste att det fanns någon eller något bakom som tog emot mig om jag skulle falla.
Sedan kom en tid i mitt liv där jag på något sätt stängde av alla känslor i sociala sammanhang, för det fanns liksom ingen vits med att visa dem inför publik då jag var tveksam om hur det skulle tolkas. Tårar rann på kinderna i min ensamhet, skratten skrattades men oftast mer tillgjorda än vad de var äkta, kärlek visades mestadels plikttroget förutom till mina barn där det alltid och kommer alltid att vara ren äkta kärlek.
De senaste 15 åren har mina känslor återigen varit de som styr mitt liv, men nu har jag låtit dem ta den plats som de förtjänar. Den plats som gör att jag vågar visa dem inför människor, kända som okända, men det har inte alltid varit lätt. De första åren av dessa 15 senaste har varit trevande i känslor men de har vuxit sig starkare och starkare. Jag har på något vis insett att känslor inte går att gömma undan och lägga locket på, de måste få komma upp till ytan oavsett hur obekvämt eller obehagligt det känns. Att låsa in dem inombords gör att jag bara mår sämre av det. Bättre att släppa bomben och ta de konsekvenser som blir än att hålla igen och inte kunna känna igen sig själv i det som blir kvar. 
Just nu så styr mina känslor väldigt mycket, för det är något som går i vågor. Ibland är det många olika känslor i omlopp och ibland är det bara någon enstaka som fladdrar runt i bröstet. Den känslan som gör sig mest påmind just nu är en längtan efter något. En längtan efter en förnyelse där jag får trampa ur mina gamla fotspår och hitta en ny stig att gå. Inte inom familj, kärlek och hem utan mer om det i livet som finns för övrigt. 
Det är svårt att sätta fingret på just vad det är, eller så är det så att jag verkligen har gjort det men har svårt att ta till mig att det är just det här som jag längtar efter. Jag vet att jag behöver bara låta det mogna, låta det ta den tid som det behöver, så är jag snart i fas i tanken med det som kroppen känner. 
 
I väntan på att dessa två ska sammanfalla, vilket kan ta sin tid, så kan jag alltid fördriva tiden med att vara kreativ i min bakning. Se till att kunna knapra på en skorpa eller två. Att hålla händerna verksamma med något kreativt gör att det själsliga mår bra. Bakning är min terapi och jag försöker att ta till den så ofta jag bara kan, till min älskade mans stora förtjusning. Att få släppa alla tankar som far runt i huvudet och bara få jobba med kroppen gör att jag på något vis alltid hittar lösningar på det som det kretsar kring just då. Den här gången blev det vanilj- och mandelskorpor som fick bli min terapi. 
 
 
Vanilj- och mandelskorpor
  • 100 gr smör
  • 2 ägg
  • 1½ dl strösocker
  • 1 msk vaniljsocker
  • 5 dl vetemjöl
  • 1½ tsk bakpulver
  • 1 dl sötmandel
Smält smöret i en kastrull.
Häll smöret i en bunke och tillsätt äggen.
Blanda samman strösocker, vaniljsocker, vetemjöl och bakpulver i en bunke.
Grovhacka mandeln och bland ner dem i mjölblandningen.
Tillsätt mjölblandningen i smeten och rör om tills du fått en smidig deg.
Dela degen i tre delar.
Forma tre längder som du lägger på en plåt med bakplåtspapper.
Grädda längderna mitt i ugnen, 175°, i 25 minuter.
Ta ut plåten och sänk värmen till 125°.
Skär längderna i centimetertjocka skivor som du lägger med snittytan ner på plåten.
Ställ in plåten i ugnen igen och låt skorporna stå inne i 15 minuter.
Låt dem svalna på plåten.
 
 
 
Ikväll ska jag titta på "Husdrömmar" igen och lyssna på den kloka Gert Wingårdh, mannen som hittills har gett mig två citat som jag bär med mig varje dag: "Drömmar har inget bäst före datum." och "Livet har inga ritningar". Det är så kloka ord och säger så mycket om livet. Jag fortsätter längta och känna mina känslor och vem vet var det bär hän!
 
Ta hand om dig!