Vi är ofta ganska duktiga på att utvärdera saker och ting, ja till och med andra människor. Men hur ofta utvärderar vi oss själva? Och gör det ärligt?
Det är lätt att sätta en stämpel på sig själv och stå fast vid den, att det som är går inte att ändra för vad tjänar det till. Men den stämpel som vi sätter på oss själva, hur rättvis är den egentligen? Vi ser oss själva genom våra egna glasögon och vilken styrka det är på dem är oklart.
Oftast så nedvärderar man sig själv och anser sig inte vara så duktig som alla andra är. Tycker inte att det man gör är lika bra och välgjort som de andra gör. Vi gör ständigt en jämförelse och i grund och botten kan det måhända vara bra att ha en måttstock att gå efter, men det gäller att det är rätt måttstock. Att se sig själv som lite förmer än andra är den andra ytterligheten som vi kan se, men vi behöver kanske lära oss att vara ödmjuka och se oss från ett perspektiv någonstans där mitt i mellan?
Vi ska kanske lära oss att börja titta där vi står, vad vi har åstadkommit i våra liv så här långt och vad vi vill åstadkomma framöver. Utvärdera och summera läget som det är här och nu, för det är här vi lever, och sedan ha ett mål att sträva mot, att lära sig att vara sig själv.
Ta hand om dig!
♥
0 kommentar(er)
