Beundransvärda människor
Att vara människa innebär att man måste göra många olika val här i livet. Det är inte alltid val som ska göras för egen skull, vinning eller inte, utan det kan vara val som påverkar en eller flera människor i ens omgivning.
Jag beundrar dessa människor som vågar göra de lite större valen som påverkar deras liv på ett eller annat sätt. De där valen som gör att de mer eller mindre kastar sig utför klippkanten med en liten tunn livlina som stöttning, men som ändå vågar, som tänker att det ordnar sig till slut. De människor som tar en dag i taget och får det att gå ihop, för att det finns inget annat val.
 
 
Orust, en kväll i juli...
Själv är jag på tok för feg för att vara en sådan människa. Jag ska erkänna att jag har ingen större längtan att vara den som kastar mig ut handlöst utan att känna att jag har lite fast mark under mina fötter, om det så bara är lilltån som känner den. Jag vågar mer saker ju äldre jag blir, men kommer alltid att vara en mer eller mindre trygghetsnarkoman, och trivs med det.
 
Jag har flera människor i min omgivning som har vågat ta de här osäkra hoppen med den tunna livlinan som enda säkerheten. Det har gått bra för dem alla och jag kan tro att det har på ett sätt varit livsomvälvande för dem och skakigt på sina håll, men de har kommit långt på sin färd och kommer väl aldrig komma ända fram, för vem gör det? Men de har en stig att följa, om än krokigare än min, och det beundrar jag dem för. Ni är mina förebilder och målsättare, trots att jag inte är lika modig som ni är!
 
Ta hand om dig!