Rastlös
Trodde nog aldrig att den här känslan, rastlösheten, skulle infinna sig så snabbt på semestern. Tur att jag har en man som nu också är ledig så att jag kan dra med honom på lite olika saker när jag har svårt att vara stilla någon längre stund. 
Vi tog en härlig promenad förut och nu efter middag och kaffe så får det bli en liten hojsväng. Allt för att rasta av mig, och för att mannen gillar att köra. Den här rastlösheten känske är, förhoppningsvis, helt borta imorgon och det bädta jag vet då är att göra ingenting.


Ta hand om dig!