När det är jobbigt att vara vuxen!

Tänk när man var liten, då var oftast funderingar och beslutsamheten förlagd till när man var stor. Då minsann skulle man göra både det ena och andra som man inte fick när man var liten. Som att vara vaken huuuuur länge som helst om kvällarna. Nu får man vara nöjd om man är vaken längre än till klockan elva en lördagkväll.
Eller att man skulle äta godis varenda dag, men godis är dyrt och inte nyttigt, vilket man inte förstod när man var liten, för det var ju så himla gott. Kanske för att man bara fick äta det på lördagar?!
För att inte prata om alla saker som man skulle köpa som man inte fick som liten för att de var för dyra. Vad är dom inte idag då? Nu gäller det att vara ekonomisk och verkligen spara sig till det man vill köpa. Pengar växer inte på träd!!!
 
 
Men sedan kan man tänka lite tvärtom. Allt som var tillåtet bara för att man var just liten som att vara rädd för något till exempel. En sådan sak upplevde jag idag, att gå till tandläkaren. Det är förknippat med en mer eller mindre skräckupplevelse för mig då jag får tillbakablick av de känslor som jag fick som liten att gå till tandläkaren. Tandläkaren då, det var ingen trevlig person som hade den minsta aning om hur man behandlar barn i en så utsatt position som det faktiskt är i en tandläkarstol. Den känslan sitter i än idag!
Dagens tandläkare och tandsköterskor är hur gulliga som helst, iallafall de jag träffar på och bara jag nämner att jag tycker att det hela är ett stort obehag för mig så tar de det lugnt och varsamt med mig och frågar hela tiden om det går bra. Och det gör det, bara jag får ligga där och blunda och slippa se alla dessa krokar och andra konstiga verktyg som de använder i munnen. 
 
 
Men att sitta ute i väntrummet innan jag blir inropad är en pina som gör att hjärtat slår i snabb takt som på en skrämd liten hare och tankarna bara virvlar runt i huvudet. Min tanke är hela tiden att jag flyr härifrån, medan förnuftet säger att det bara är att sitta kvar för det är ingen avrättning som jag är på väg till utan bara en genomgång av tänder och tandkött och få hjälp med det som eventuellt behöver tas omhand i munnen. 
När sedan sköterskan väl kommer och ropar: Viktoria Alvin?! Då skakar benen en aning, men jag biter ihop och går med, förhoppningsvis synligt stadiga ben in i undersökningsrummet och då har jag inget annat val än att sätta mig i stolen. Sedan efter lite nervöst, från mig då, småprat om både väder och vind samt min egen uppfattning om min tandstatus så börjar det hela. Färdigt och klart på en kvart och så var det med det! En lång pina innan det är gjort och vara rädd, det var ju egentligen bara något att lägga onödig energi på. Tänk om jag kunde komma ihåg det till nästa gång.
 
Men ibland så önskar man att man vore liten och det var mer tillåtet att känna och tycka på olika sätt. Nu kan jag ibland känna att det är svårt att sätta sig in i hur en vuxen människa kan vara rädd för saker som det inte är något att vara rädd för. Trots att jag själv har rädslor och fobier så har jag ibland svårt att ta in vad andra vuxna är rädda för, vilket är helt absurt då vi alla är olika och MÅSTE få vara det. 
Jag har fler fobier och rädslor förutom tandläkaren men de kanske jag avhandlar en annan gång.
 
För att lätta upp tandläkarskräcken så bjuder jag på en gammal, då menar jag gammal, goding från Fleksnes!
 
 
 
Ta hand om dig!

Kommentera här: