I huvudet en lördag

Ibland funderar jag över hur jag har det egentligen uppe i hjärnkontoret. Ibland så lägger jag ner tankeverksamheten, i dubbel bemärkelse, och ibland får det bara snurra på hur mycket som helst. Några få gånger, när jag själv färstår att det är möjligt, så försöker jag att få någon sorts ordning på det med blandade resultat.
 
 
Mina tankar kan gå igång av alla möjliga olika saker så som ett ord, en bild eller ett ljud och idag var det det sistnämnda som drog igång mina funderingar. 
Som ni kanske vet så är lördagsförmiddagar min städtid i veckan och så även idag. När jag som bäst höll på att dammsuga i hallen fick jag en sådan känsla av tillfredsställelse då jag hörde allt grus "plinga" och "rassla" sig igenom dammsugarröret och slangen. Ni vet den där känslan som blir när man inser att det här blir jäkligt bra, just den känslan kändes i hela kroppen och resten av dammsugningen gick som en dans efter det, lite lagom adrenalinkickad. Men det drog även igång tankar och funderingar kring det här med känslor kontra ljud, hur ett ljud kan vara kopplat till obehag eller kärlek, beroende på vad man har med sig i ryggsäcken. 
 
Jag har ljud som jag får gåshud av då jag kopplar det till obehagliga minnen och upplevelser. Jag kan inte säga nu vilka ljud det är, men när jag får höra dem så vet hela kroppen att den behöver gå i någon form av försvarsställning och mentalt ställa in sig på att vara på sin vakt.
Likväl har jag ljud som gör att jag blir varm och mjuk i hela kroppen och där jag kan slappna av och bara njuta av stunden. Ljud som ger mig trygghet och lugn så att det spelar ingen roll hur världen ser ut runt omkring, bara jag hör dessa ljud.
Jag tror att det här är något som hänger med sedan vi låg i mammas mage och småbarnsåren som följer. Där är vi i stort behov av andra runt omkring för att skapa en trygghet och har vi då upplevt att vi känt oss otrygga samtidigt som vi har hört olika sorters ljud och så kopplar vi ihop dessa till något som vi ska undvika och hålla oss borta ifrån. För jag minns till exempel när jag var liten och skulle sova. Jag hade jättesvårt att somna om mina föräldrar inte satt och såg på TV så att jag hörde hur det mumlades inifrån vardagsrummet och TV:ns ljud skvalade i bakgrunden.
Jag tror också att vi kan skapa dessa tryggheter i ljud även i vuxen ålder, men att det kan ta längre tid innan de anammas av sinnena och blir en del av mig. Men att spara på ljud kanske kan vara lika viktigt som att samla på andra sorters minnen. Tänk att plocka fram dessa ljud när jag blir gammal och grå. Ja, jag får väl ta en påse grus och hälla ut på golvet för att sedan dammsuga upp dem och bara njuta av "lite rassel och lite pling"!
 
Ta hand om dig!

Kommentera här: