Lagom...
Nu är en kväll då orden inte flödar så lätt här. Jag tillåter mig att det får vara så och tänker att ni som läsare heller inte alltid behöver ha ett flöde av ord från mig som är roligt, ironiskt, glatt, ledsamt eller djupt utan bara ord som är just ord. 
 
 
För oavsett vilken sorts person vi är så är vi inte lika från dag till dag. Vi har en kemi i kroppen som oftast är i balans och det visar sig i att vi är lugna och sansade, ni vet så där svenskt lagom som bara vi i det här landet kan vara. Sedan finns det dagar då det är en viss obalans vilket kan visa sig på alla möjliga sätt och vis i olika känsloyttringar från skratt till gråt, men det bästa av allt är att jag tillåter mig att det får vara så. För det är ju jag!
 
 
 
Skulle jag beskriva mig idag så skulle jag hamna på den där lagomnivån som nästan kan kännas som en gråzon, där inget är varken eller men känns helt okej ändå. Det känns stabilt och allt är slätt, utan berg eller dalar. Livet bara är... och idag trivs jag med det...
 
Ta hand om dig!