Här sitter jag, precis hemkommen från en löparrunda i spåret, där jag inte mötte en levandes själ. En runda helt i min smak där det bara fick vara jag och mig själv en stund. Jag och mina tankar...

Att sedan komma hem med en bra puls i kroppen och känna att jag har kört slut på både kropp och hjärna, det gör att jag hittar balansen igen och jag tror att jag somnar ovaggad ikväll. 

 

För jag har svårt för det här när hela jag inte är på samma nivå. När obalansen är där och stör och jag inte kan känna jämvikten så påverkar det hela mig. För mig är den inre balansen lika viktig som den yttre och finns det då någon motsättning i dessa två så visar det sig både fysiskt och psykiskt.

 

Jag hade en period i livet då det var tufft. Det var mycket som hände och tyvärr många negativa saker. Under den här perioden så studerade jag och läste på distans vilket gjorde att jag hade mycket tid hemma för självstudier. Att sitta med näsan i en bok, skriva uppsatser och inlämningsuppgifter på datorn ger inte mycket stimulans för kroppen och därför beslutade jag mig då för att börja springa. Det var lätt att ta en paus i studierna, snöra på sig skorna och ge sig ut i löparspåret mitt på dagen. Då hade jag bara mig själv att tänka på och kunde anpassa det precis efter bara mig. Under den här tiden så upptäckte jag hur skönt det var att göra dessa rundor där jag fick möjlighet att rensa mina tankar. Det var många gånger som jag lät tårarna trilla i min ensamhet i spåret, men det var ändå en lättnad att få göra det och det var många gånger som rundan gick bara på pannbenet för att nu jävlar skulle jag ta mig runt och jag har sprungit i spåret och gjort upp planer för hur jag skulle ta mig vidare i livet som den största segrare! Det har funkat som terapi och gör än idag. För när jag väl har tagit mig runt den där slingan så känns allt så jäkla mycket bättre. Det är bara att göra det!

 

Ta hand om dig!

♥