Patina eller skönhetsfel?

Nu när det börjar att bli sommar och varmt innebär det per automatik, oftast, att man är mer lättklädd med korta byxor, kjolar och klänningar och passar på att ta på sig någon passande överdel med korta ärmar eller helt ärmlöst. Vi vågar visa mer hud med andra ord. 
 
 
Men det här med att visa hud innebär inte alla gånger att det är något som känns bekvämt, eller iallafall inte för mig till en början. Ja, för jag pratar ju om mig då det är mitt inlägg. För mig behövs det en tidsintervall på några veckor där jag själv behöver vänja mig vid att visa mig till exempel barbent. Jag är medveten om att jag har inte de vackraste ben man kan tänka sig då jag har berikats med åderbråck efter mina graviditeter samt att förra årets propp i benet har även det gjort att jag har blivit mer medveten om utseendet på mina ben och den hud som jag visar. Inte för att jag tror att folk ska prata om det bakom ryggen på mig, och gör de det så varsågoda, utan mer min egen känsla av att visa dem. Låt det gå ett par veckor med "hudvisningar" så har den känslan försvunnit nästan helt för mig, den svåraste, om man nu kan kalla det för svårt, är nu innan det har blivit en vana och det har blivit något naturligt.
För efter månader av dolda orakade vita bleka vader som nu helt plötsligt ska ut till allmän beskådan kan känslan vara omvälvande. Men jag får väl se mina spiror som något med patina och inte spiror med skönhetsfel!
 
Ta hand om dig!

Kommentera här: