När det hänger på detaljerna
Att renovera hus är ett evighetsarbete, vilket man oftast får lära sig via den hårda tuffa vägen. Det ser så lätt och enkelt ut när man tittar på alla de olika byggprogram som finns på TV, men att göra det själv... kostar blod, svett, tårar och pengar. Men glädjen som även glimmar till många gånger under arbetets gång och sedan även den lättnad som infinner sig efter det är klart, den är obetalbar. 
 
Jag har lärt mig miljontals saker hittills under den tid som vi renoverat vår nobla dam till hus, för jag ser vårt älskade Åkerdala som en ganska stolt personlighet som kan vara både lite omedgörlig men även går med på att bli omgjord, bara det görs med finess. Vi är långt ifrån färdiga med vår renovering då vi går varsamt fram och funderar över långsiktiga lösningar istället för att göra en snabb renovering för att sedan göra om efter ett kort tag. 
Nu är det två år sedan vi blev i stort sett färdiga med köket, det är enbart två saker kvar var av den ena har vi precis kommit fram till hur vi vill ha, och jag tror aldrig att det har sedan dess varit riktigt stökigt här i detta rum. Visst blir det kletigt och fullt med bunkar och verktyg när jag drar igång mitt älskade Åkerdala Sockerbageri men annars så är det roligt att hålla ordning på bänkarna och hyllorna att det aldrig riktigt hinner bli rörigt. 
En orsak till min ordning är att jag har satsat mycket på detaljerna som finns framme. Jo det är jag, inte för att min man inte får utan för att det mer är "mitt" rum, det rum som jag har valt i huset. Här trivs jag som bäst och sitter gärna och jobbar vid datorn i köket med vedspisen sprakande intill mig och har då även valt att inreda som "jag" vill.
 
Det som finns framme och som är synligt är gamla vackra ting som både fyller en funktion lika mycket som det är något fint att titta på. För mig ska saker ha både form och funktion då jag har svårt för att ha saker som bara ska vara snygga och inte ge något mer än det.
På hyllorna i köket finns det allt från citruspress i glas till kryddburkar, tårtfat och hushållsvåg. Jag använder plåtburkar till att förvara småpryttlar i och garnnystan får gärna hänga framme, ja jag byter färger sedan till jul, så det är lätt att klippa av en bit när man behöver. För att citera Nalle Puh: "Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre."
Allt som finns framme är också föränderligt och har inte en given plats som det ska stå på. Jag både byter ut och flyttar runt på dem och förnyar mig när jag behöver. Saker är till för att användas och framförallt äldre saker tillverkades oftast för ett ändamål och jag tänker att så ska det få förbli. Nu är inte alla prylar något som jag använder, men det finns en tanke bakom varje inköp av det jag har, både emotionellt och praktiskt.
 
Ta hand om dig!