Vissa perioder i livet så lever jag med en gnagande känsla av att inte räcka till för alla som vill ha en del av "Viktoria"-kakan. Jag får säga nej till saker trots att jag helst av allt skulle vilja säga ja till dem, men dygnet har för få timmar för att få till det och då menar jag de timmar som är utanför arbetslivets fyrkantiga värld.
Att ha dåligt samvete för dessa nej finns där också, men jag tränar på att sudda bort det och omprioritera istället och se till att ha en lång framförhållning i min kalender så att det finns en chans att ge företräde åt de saker som ligger mig närmast om hjärtat.
Det här är något som vi alla behöver bli bättre på. Att våga säga nej till fler saker och inse att vi inte är oumbärliga i alla lägen, det finns andra som klarar av vissa saker precis lika bra, eller dåligt, som jag gör och våga släppa taget. Att heller inte vara uppdaterad kring allt som händer utan rent av skita i saker och ting som inte är livsnödvändiga är inte alltid lätt men behövligt i dagens samhällen med det ständiga bruset som är.
Det gäller att hitta de där guldstunderna där det går att tanka energi och glädje och gärna att det sker tillsammans med dem man tycker om. För delad glädje är ju faktiskt dubbel glädje!
Ta hand om dig!
♥
0 kommentar(er)
