I en värld som är lite luddig i kanterna
Hm... rubriken kan säkerligen tolkas på flera olika sätt, men här är min lilla mening med det hela. 
När jag tittar just nu, ja jag menar helt enkelt att jag har ögonen öppna, så är hela min värld lite luddig och oskarp och alla gatlampor ger ett så där magiskt sken ifrån sig, så där så man tror att man har hamnat i någon sorts sagolandskap. Men det har jag inte, trots att man kan tro att mitt liv är som i dessa sagor där prinsessan får sin prins och halva kungariket. Eller var det prinsen som fick halvan? Jag får frågan min man hur det nu var och var han i så fall har gjort av den delen efter vi gifte oss! 😂
Nej, min värld är lite så där dunig och oklar på grund av att jag var hos ortoptisten idag och fick "härliga" ögondroppar, ni vet den sorten som gör att pupillerna vidgas maximalt. Så nu ser det ut som om jag är väldigt mörkögd och glansig i ögonen. Ska bli skönt sedan att få slå igen de små blå, eller svarta som det är nu, sen om en stund.
 
 
Jag hade hoppats på klara besked där på sjukhuset idag, för det är så jag är, men de ville att jag skulle komma tillbaka om en månad ungefär för en extra koll. Visserligen såg ortoptisten att jag hade en liten skelning och ett litet brytningsfel, men ville kolla en gång till! Jag som vill att det ska hända saker med en gång och att det är klara besked och inte behöva vänta. Men de är ju personerna med vetenskapen och jag får rätta mig efter det, hur tråkigt jag än tycker att det är. 
Men jag får se det som så att nu får jag lära mig att vänta och låta det ta den tid det tar, hur svårt det än är. För det är svårt för mig som vill att allt ska ske här och nu!
 
Ta hand om dig!