20 September 2018 - 19:49
Alla människor kan mycket, men alla människor kan inte allt! En enkel ekvation som jag köper rakt av och känner att den stämmer in på de jag har runt omkring mig både under arbetstid och hemma.
Sedan tror jag att alla är inte ämnade för att göra vissa saker, man har inte den så kallade fallenheten för det. Det kan handla om att man inte har den sociala kompetensen, förmågan att utföra just den sysslan oavsett hur mycket man försöker eller inte har den fysiska eller psykiska talangen för att genomföra det som finns framför en. Det värsta som kan hända är att man tror att man är världsmästare på det man gör och vägrar att inse att det man gör inte är bra kvalitet på, eller inte så bra som krävs. Det är väl det som kallas självinsikt... eller snarare avsaknaden av den insikten...
Jag är ett levande exempel på att inte vara världsmästare på att utföra en viss syssla men jag har även självinsikten över att inte heller vara det utan kan erkänna att jag är helt kass på vissa saker. Utan att skryta, men jag ÄR bra på mycket också, likaså är du, men det finns saker som jag vet att jag helt och hållet ska låta bli eller iallafall ska göra tillsammans med någon som har begåvningen till just det.
Om ni skulle följa med mig hem en dag efter jag har varit ut och kört bilen, till exempel hem från jobbet, så skulle du få ett gott skratt när jag öppnar upp våra garagedörrar och du får se vårt golv där inne.
Min man blev lite trött på att jag nästan parkerade bilen på tvären i garaget, liiiiite överdrivet kanske men närapå sanning, och inte lyckades mer än var hundrade gång kanske med att få in bilen på ett någorlunda rakt sätt. Han löste det på ett bra sätt, tycker nog jag men ändå mest han, på hur jag skulle kunna backa in och ställa bilen perfekt, eller så perfekt som jag kan. Han målade två parallella linjer på golvet samt två tegelstenar som ligger längst in vid den bakre väggen som stopp för att jag inte ska backa för långt.
Jag ska erkänna att det går bättre att parkera nu och att jag ser det lite som en tävling med mig själv varje dag att hamna med däcken på rätt sida om linjerna. Men det är inte varje dag som jag gör det, men nu parkerar jag perfekt kanske var tionde-tjugonde-trettionde-fyrtionde gång och helt acceptabelt de resterande, hmmm... kanske var femtionde gång, vilket jag ser som ett mycket gott tecken. Det går ju så mycket bättre än förut!
Jag kommer absolut inte bli en perfekt bilförare och jag skulle aldrig kunna bli yrkeschaufför, men det är heller inte mina ambitioner här i livet. Huvudsaken är att bilen står i garaget, mer rakt än på tvären och att jag inte har repat lacken, vilket jag ALDRIG har gjort (på den här bilen iallafall 😉), om det nu var så att du kanske trodde att det var en av orsakerna till de vita linjerna. Nej, orsaken är enbart mina problem att parkera bilen i en någorlunda rak position i garaget. Check på den!
0 kommentar(er)
