Jag går min väg
Att uppmana andra att gå sin egen väg är lätt, men att göra detsamma själv är svårare. Det är lätt att se de hinder som eventuellt finns på vägen, till och med så att det blir imaginära hinder, de byggs upp av de förväntningar man har att det ska finnas svårigheter och att vägen inte är spikrak.
Jag tror mycket på tankens kraft och att det blir vad jag tänker mig att det ska bli och just nu föreställer jag mig att min väg är alldeles spikrak, så långt fram som jag kan "se". Vad som kommer längre fram kan jag bara förutspå och gissa, kanske gissar jag rätt eller så gissar jag helt tokigt. Det kan fortsätta vara spikrakt eller så är det en krokig väg som jag hamnar på med både branta uppförsbackar och nedförsbackar, men det är min väg och där kommer jag att trampa på i mina egna spår. 
Ta hand om dig!
#1 - Malin Rosö

Kloka och fina ord!

Svar: Tack snälla! ❤
Viktoria Grönqvist Alvin