Alla har vi våra demoner och rädslor som vi kämpar mot. Antingen för att undfly dom eller för att vi tror att de ska försvinna bort om vi ignorerar dem. Ja, både strategierna kan säkerligen fungera ett tag, men sedan kommer de att komma ifatt oss, vare sig vi vill eller inte.
Nej men, tänker ni alla, ska hon vara så där jäkla djupsinnig nu igen?! Ja, och nej skulle jag vilja svara på det. Allt beror sig på hur vi väljer att tolka det. Eller hur?
Idag var jag "inbjuden", ja det skulle man väl kunna kalla det, till cellprovstagning hos kvinnohälsan. Så jäkla bra säger den största delen av mig, fy fan vad hemskt säger en liten del av mig. Här är det så lätt att lyssna på det negativa och rädda jaget, då är det så lätt att ignorera och strunta helt i den där tiden för undersökningen, för den kan ju ge mig ett negativt besked. Den mer positiva delen av mig tänker, så jäkla bra! Är det något vajsing där nere så hinns det med att upptäckas och göras något åt i tid! Allt har med att göra hur vi ser på saker och ting, mitt eget val, min egen påverkan.
Jag börjar tro mer och mer på att möta alla de rädslor som jag har, bara för att på något vis bevisa för mig själv att det inte är slutet för det. Mer troligt att det är slutet om jag ignorerar saker för länge. Så alla mina demoner, här kommer jag! Låt oss mötas!
Nu vet jag i och för sig inte alls vilka rädslor som står på tröskeln och vill skrämmas, det kanske inte är några alls, men om de mot all förmodan står där och blottar sina fula grin oavsett vad det än må gälla, ja då jäklar är jag redo! Mitt val, min egen påverkan.
Ta hand om dig!
♥
0 kommentar(er)
