Trodde jag ja!
Tänk så fel man kan ha ibland! Ja till och med jag kan ha det! Förra torsdagen skrev jag att det var så bra att ha kommit in i den gamla lunken för att få tid till den ordinarie torsdagsbakningen. Det sket sig redan andra veckan. Tiden räckte inte riktigt till den här torsdagen och kan hända inte inspirationen heller. Jag vet vad jag skulle vilja baka, men när inte alla bitar är på plats, då kan det vara lika bra att strunta i det och göra något annat istället. Det är väl det som kallas att vara flexibel?
Jag är lite av en trygghetsnarkoman och vill gärna ha det uppstrukturerat och att jag vet vad som är på gång, samtidigt som jag kan tycka att det är så jädrans skönt när det helt plötsligt händer något oväntat och impulsivt, inom rimliga gränser. Det är nog sådant som kommer med åldern, vilket tydligen mycket gör. Så vilken tur att jag bara blir äldre och äldre och tänk så klok jag kommer att vara min sista dag i livet, jag som ska bli 104 år!
Ta hand om dig!