Det är så lätt att vara "måndagsnegativ", ja jag är det ofta, och tycka att det är den värsta dagen i veckan. Men idag slog mig tanken att jag ska vara tacksam för att jag får uppleva denna veckodag, att jag får vara med om att med sömnstoftet kvar i ögonen smyga upp och ställa mig i duschen. Att tassa nerför trappan och gå in i köket där jag öppnar kylskåpsdörren för att ordna min frukost. Att kunna ta de där arton stegen uppför trappan igen och in i badrummet där jag fönar håret, borstar tänderna, sminkar mig och ser mig själv i spegeln. Den där människan som står och ser tillbaka på mig rakt i ögonen och som mår bra. Hur jag sedan har privilegiet att tassa på tå in i sovrummet för att klä på mig, sätta min klocka på armen, välja vilka örhängen jag ska ha, sätta glasögonen på näsan och få lyssna till hur min man fortfarande ligger kvar i sängen och sover en stund till. Hur jag har fått den lyckan att uppleva dag för dag i just mitt liv, där jag inte har något att oroa mig för. Jag ska packa ner den här känslan och förvara den väl och inte glömma bort vilken tur jag har att jag får vara just jag...

Ta hand om dig!

♥