En gammal goding, saffransskorpor
Ett måste nu till advent och alla mysiga fikastunder som kommer så ärmina saffransskorpor ett måste. De är enkla att baka och det är lätta att variera dem om man inte vill smaksätta dem med just saffran. Jag använder det här receptet som grund till de flesta skorpor som jag bakar och byter smak efter humör och tycke. Ärligt talat så tror jag att jag skulle kunna baka en uppsjö av olika smaksatta skorpor och klara mig med det hela december igenom. Det är ju så gott att ta fram burken med skorporna när man dricker sitt kvällste. Man var beredd på att baka ofta då de är så försvinnande goda!
 
Saffransskorpor med mandel 
  • 100 gram smör
  • 1 gram saffran
  • 2 ägg
  • 1½ dl strösocker
  • 5 dl vetemjöl
  • 1½ tsk bakpulver
  • knappt 1 dl sötmandel
Smält smöret och blanda ner saffran.
Häll ner det i en bunke och knäck i äggen och blanda ihop.
Blanda strösocker, vetemjöl, bakpulver och mandel i en skål.
Vänd ner det i smörblandningen och rör ihop till en deg.
Dela degen i tre delar och forma dem till längder som placeras på en bakplåtspappersklädd plåt.
Grädda längderna mitt i ugnen i 175 grader varm ugn i 25 minuter.
Ta ut plåten och sänk värmen till 125 grader.
Skär längderna i centimetertjocka skivor som läggs på plåten.
Torka skorporna mitt i ugnen ca 15 minuter.
 
Imorgon är det fredag! Den här helgen blir det att adventspynta i alla fönster och jag ska försöka hinna med att fixa ute också. Jag har investerat i ett ljusträd idag sm jag tänkte skulle få komma upp, men jag kommer inte att stressa för att hinna. Det finns ju fler dagar och helger innan jul.
 
Ta hand om dig!
Att ge beröm
Just nu är jag inne i en lite mer intensiv jobbperiod med mitt älskade Åkerdala Sockerbageri. Med intensivt så innebär det inte så mycket jämfört med den som enbart jobbar med att baka tårtor på beställning, utan mer det intensiva för en företagare som jobbar med sin hobby på eftermiddagar och kvällar efter det att det ordinarie arbetet är klart. Jag vill absolut inte klaga, jag får ju göra det som jag tycker så mycket om, men det innebär att min tid med min äkta hälft kanske inte blir så fysisk i den meningen att jag sitter i soffan lika mycket som annars. Men desto mysigare att krypa ner i sängen på kvällen och ligga tätt intill varandra innan man somnar.
 
Jag måste ge honom beröm för att han står ut med det här, att jag sitter i planeringstankar, använder en hel del av min lediga tid för att förbereda och skapa. Han är lika glad för det här företaget som jag är, att jag vågade ta steget. Men det blir ju lite på bekostad av "vår" tid ibland.
Att ge mina närmaste beröm tror jag att jag är ganska bra på, men att ge andra människor som jag inte känner så väl de där fina orden som till exempel att: det där gjorde du bra! eller: vilken fantastisk idé! Precis som om det är något konstigt att ge komplimanger och fina ord till vem som helst. 
 
Ikväll har jag varit en hel del i köket och förberett och då så brukar jag dra igång podden "Självklart" med Christina och Mia. I ett av de avsnitten som jag lyssnade på ikväll handlade just om beröm och hur vi använder det. De sa så kloka ord det här beröm, att det finns hur många som helst, det finns inga begränsningar. Vi har inte ett visst antal, låt säga hundra stycken eller en liter av dem, nej det är ett ständigt flöde av dessa beröm. Det är bottenlöst i den brunn som du hämtar de fina orden till någon annan, det är bara du själv som sätter begränsningarna och med handen på hjärtat, vill vi ha en begränsning?
Kan jag genom mina fina ord och beröm till någon göra att den personen växer ett par centimeter, så ska inte jag vara den som hindrar den. Jag vill hellre vara den som bidrar till att någon spirar och gror både i tanke och känsla, för jag vet ju själv hur bra man mår av att få fina ord och bli berömd av någon, känd eller okänd.
 
Jag är så glad att du som läsare tittar in här hos mig och jag blir överlycklig för de fina ord som jag får både här och på mina övriga sociala medier och i verkligheten!
Bara så du vet så är du bäst!
 
Ta hand om dig!
C-vitamin i den renaste form och vilka konstiga idéer man har för sig
Det är både för- och nackdelar med den här mörka kalla årstiden. Ja, nackdelarna hörde ni i den förra meningen och då undrar man förstås vad som är fördelarna.
Jag kan kanske inte komma på så där jättemycket fördelar mer än att det i butikernas fruktdiskar är fyllda med c-vitaminer i alla former och storlekar. En clementin är som godast nu innan jul och apelsinerna är väl aldrig så saftiga och söta som de är på vintern. Det fullkomligt sprakar av den citrusgula färgen i affären!
 
Vi är ganska duktiga, om jag får säga det själv, att alltid ha någon eller några frukter hemma. Jag är mest en äppel-person men så här på vintern så äter jag gärna en clementin eller två varje dag. Inte för att jag måste utan för att jag vill.
Nackdelen med dessa citrusfrukter är att jag har en viss fundersamhet och lite jobbigt förhållningssätt till dem så jag är lite kinkig vad det gäller skalandet av dem. Det tar en fruktansvärt lång tid för mig att klä av dem och sedan sitter jag och pillar bort så mycket som jag bara kan av det vita som lätt blir kvar efter man har lyckats pilla av skalet. Det smakar lite beskt, men mest av allt är det nog en sorts fobi för den. Kan inte riktigt säga varför, men pillar bort det, det gör jag. Så för mig är det inte alltid lätt att äta en frukt i farten om det inte är ett äpple, för en clementin eller apelsin, det tar lååååång tid att få i sig. Har du några "fruktfobier"? Eller är det bara jag...
 
Nu ska jag snart ta och slappa i soffan ett tag och titta på "Hela Sverige bakar". Idag är det visst bröd som ska bakas och jag kanske kan snappa upp ett och annat tips från Johan och Birgitta. Det kan jag verkligen behöva!
 
Ta hand om dig!