Ute blåser det friska vindar...

... så jag har hållt mig inne för säkerhets skull så jag inte riskerar att blåsa bort. Istället har det blivit en hel del gjort här hemma i köket då jag förberett en hel del uppdrag som ligger framför mig. Det är så spännande och lite pirrigt om hur framtiden ska bli, men nu är det bara frågan om dagar innan jag kan avslöja vad det är som är på gång. Men snälla, håll tummarna för mig att allt går min väg!!!
 
 
 
 
Jag älskar att ha även de vardagliga sakerna synliga och då vi fick möjlighet att köpa det här skåpet av min mans bror och hans fru så fick vardagsporslinet flytta in där. Våra tallrikar är enkla från IKEA men då vi hade tolv av varje från början så har det nu börjat minska till antalet. 
Det är både för- och nackdelar med att ha billigare porslin då det inte gör något om det går sönder men sedan är inte kvaliten den högsta. Jag vill gärna investera i något nytt men har ingen aning om vad. Helst vill jag ha både stora mattallrikar, förrättstallrikar, djupa, assietter, ja tallrikar i alla möjliga storlekar. Jag letar vidare och är absolut inte främmande för en lite dyrare serie för att köpa lite då och då.
Glasen som vi har är även de IKEA och ni som alltid diskar glas i diskmaskin vet hur repiga och tråkiga de blir med tiden. Så även de är jag villig att byta ut, men vill gärna ha ett glas på fot i lite tjockare glas då de blir lite hållbarare. Att duka fint även på vardagarna ger ju en liten guldkant även en vanlig sketen tisdag, eller så är det då man behöver det som bäst.
 
Ta hand om dig!

Middagen är serverad! Lövbiffsgryta med färsk pasta

Fredagar är ingen dag som jag vill lägga ner en massa tid på att stå vid spisen och fixa med maten. Orken finns inte riktigt då samtidigt som jag gärna vill äta något lite mer "lyxigt" än den vardagsmat som vi serverar här i veckorna.
Det resulterar ofta i att jag googlar runt efter recept på de råvaror som finns hemma och med lite egen fantasi och inspiration från andra så kan känslan bli lite mer extravagant än vanligt.
 
I frysen finns det ofta lite olika kött av både fläsk och nöt här hemma som går att variera på de flesta sätt. Idag plockade jag fram ett paket med lövbiff och med lite omtanke och kärlek och några få ingredienser till så blev det allt fredagsmys här också på tallriken tillsammans med mannen.
 
 
Lövbiffgryta 
  • 600 gr lövbiff
  • 2 gula lökar
  • 1 vitlöksklyfta
  • salt
  • vitpeppar
  • 1 msk paprikapulver
  • 2 msk tomatpure
  • 1 msk kalvfond
  • 2 dl vatten
  • 2 dl vispgrädde
  • smör till stekning
Skär lövbiffen i strimlor.
Hacka löken.
Fräs lövbiff och lök i en stekgryta, krydda med salt, peppar och paprikapulver.
Tillsätt vatten, tomatpuré och kalvfond.
Låt det puttra i ½-1 timme under lock.
Tillsätt vispgrädden och låt det koka ihop i 10 minuter.
Servera med färsk pasta, tomatsallad med mozzarella, rödlök och basilika toppad med olivolja och sugarsnaps.
 
 
 
Så nu är det bara att fortsätta att njuta av den här fredagen och vi får se vad den här helgen sedan har att bjuda på. För nu är det ledigt i två dagar!
 
Ta hand om dig!

Vad jag är ämnad för att göra, eller varför det finns hjälplinjer i mitt garage

Alla människor kan mycket, men alla människor kan inte allt! En enkel ekvation som jag köper rakt av och känner att den stämmer in på de jag har runt omkring mig både under arbetstid och hemma.
Sedan tror jag att alla är inte ämnade för att göra vissa saker, man har inte den så kallade fallenheten för det. Det kan handla om att man inte har den sociala kompetensen, förmågan att utföra just den sysslan oavsett hur mycket man försöker eller inte har den fysiska eller psykiska talangen för att genomföra det som finns framför en. Det värsta som kan hända är att man tror att man är världsmästare på det man gör och vägrar att inse att det man gör inte är bra kvalitet på, eller inte så bra som krävs. Det är väl det som kallas självinsikt... eller snarare avsaknaden av den insikten...
 
Jag är ett levande exempel på att inte vara världsmästare på att utföra en viss syssla men jag har även självinsikten över att inte heller vara det utan kan erkänna att jag är helt kass på vissa saker. Utan att skryta, men jag ÄR bra på mycket också, likaså är du, men det finns saker som jag vet att jag helt och hållet ska låta bli eller iallafall ska göra tillsammans med någon som har begåvningen till just det. 
 
Om ni skulle följa med mig hem en dag efter jag har varit ut och kört bilen, till exempel hem från jobbet, så skulle du få ett gott skratt när jag öppnar upp våra garagedörrar och du får se vårt golv där inne. 
Min man blev lite trött på att jag nästan parkerade bilen på tvären i garaget, liiiiite överdrivet kanske men närapå sanning, och inte lyckades mer än var hundrade gång kanske med att få in bilen på ett någorlunda rakt sätt. Han löste det på ett bra sätt, tycker nog jag men ändå mest han, på hur jag skulle kunna backa in och ställa bilen perfekt, eller så perfekt som jag kan. Han målade två parallella linjer på golvet samt två tegelstenar som ligger längst in vid den bakre väggen som stopp för att jag inte ska backa för långt.
 
 
 
Jag ska erkänna att det går bättre att parkera nu och att jag ser det lite som en tävling med mig själv varje dag att hamna med däcken på rätt sida om linjerna. Men det är inte varje dag som jag gör det, men nu parkerar jag perfekt kanske var tionde-tjugonde-trettionde-fyrtionde gång och helt acceptabelt de resterande, hmmm... kanske var femtionde gång, vilket jag ser som ett mycket gott tecken. Det går ju så mycket bättre än förut!
Jag kommer absolut inte bli en perfekt bilförare och jag skulle aldrig kunna bli yrkeschaufför, men det är heller inte mina ambitioner här i livet. Huvudsaken är att bilen står i garaget, mer rakt än på tvären och att jag inte har repat lacken, vilket jag ALDRIG har gjort (på den här bilen iallafall 😉), om det nu var så att du kanske trodde att det var en av orsakerna till de vita linjerna. Nej, orsaken är enbart mina problem att parkera bilen i en någorlunda rak position i garaget. Check på den!