Svettigt värre!
Pust, stånk och stön! Inte av den gnälliga sorten utan av den där härligt trötta som blir när man har tagit sig igenom ett träningspass som man gjorde liiiite tuffare än vad man hade tänkt från början. Ni vet, när man tänjer lite till och lite till på det som man trodde var möjligt och vips så är det genomfört och färdigt. När man sedan sätter sig och ska stretcha efteråt så skriker varenda muskel efter att få vila och ta igen sig. Där är jag nu.
 
 
I mina planer så var det egentligen en löparrunda som stod på programmet, men då vi har både åska och regn här i dag med ojämna mellanrum så tänkte jag om och valde att förlägga mitt pass inomhus. Så här sommartid tar det lite emot då jag gärna vill vara ute, men skyfall och åska... nja... det får nog vara för idag. Sagt och gjort, träning inne och en liten uppvärmning på crosstrainern. Bara där blev det svettigt, men det är ett kvitto på att pulsen är igång och kroppen får jobba. Körde sedan styrka efter det och gjorde två varv av de tio övningar som jag brukar genomföra och jag vill lova att varje sekund idag kändes som det dubbla. Annars brukar tiden minnsan gå så himla fort! Jag var dock på gång att lägga ner efter första omgången men då kom han fram, ni vet den där med hornen, och jag la i en växel till, och bara körde! Det är lite det här djävlaranamma som behöver komma fram ibland och när det väl gör det, ja då är det bara att köra hela vägen in i kaklet! Då är jag ostoppbar! (Låtsas jag iallafall...)
 
Nu är det fritt fram att ta det lugnt resten av eftermiddagen och kvällen för att ta tag i de sista arbetsdagarna innan semestern. Jag jobbar måndag, tisdag och onsdag den här veckan för att sedan, äntligen!, gå på den efterlängtade ledigheten! Bokhögen är iordningplockad och redo för eventuella läsdagar som det kan bli under en semester, men annars så har jag inga stora planer lagda, utan vi tar det som det kommer. Man vet aldrig vad som kan hittas på!
 
Ta hand om dig!
Rutiner, träning och en massa jävlar anamma!
Tänk vad det är svårt att skapa hållbara rutiner ibland och hur lätt det är att skapa rutiner som inte egentligen skulle vara det. Eller det sistnämnda vet jag inte om det är rutiner utan kanske mer ovanor som har en tendens att bete sig som rutiner. Eller är en rutin och ovana samma sak? Oavsett om det är bra eller dåligt och görs med regelbundna mellanrum så är det rutin? Eller ovana? Eller vana?
 
Jag har en förmåga att hålla i olika rutiner ett tag tills det blir tråkigt och då finns risken att jag släpper det helt istället. Av någon anledning så blir jag lätt uttråkad av det som ser samma samma ut dag efter dag och jag behöver en viss stimuli av att ständigt se en förändring på saker, om än bara en liten.
Trots att jag är en trygghetsknarkare där jag mår bra av att veta att allt blir på ett visst sätt, eller att det eller det ska hända den dagen och den stunden så finns alltid behovet av förändringar för att hålla igång mitt intresse och det ligger på mitt eget ansvar att det sker, både tryggheten och förändringen.
 
 
Just nu är jag inne i en träningssvacka som har inneburit för mig att det har varit noll och ingen träning på flera månader, förutom det där infallet att ta ett HIT-pass med kollegorna på jobbet. Jag mår inte bra av att vara stillasittande och orörlig, det påverkar mitt humör och liv mer än vad jag själv tror, men är något som jag upptäcker vart eftersom tiden går.
Igår fick jag ett infall iallafall och ställde mig på crosstrainern och körde en halvtimme och gjorde även lite styrkeövningar, läs lite, och kände mig som pånyttfödd efteråt. När endorfinerna slår till så finns det ingen annan känsla än lycka och att känna sig oslagbar. Nu gäller det bara att hitta rutiner för detta igen och man brukar ju säga att en gång är ingen gång så det måste fortgå nu ett tag framöver. Skapa rutiner, vanor eller om man vill kalla det ovanor, det är den stora utmaningen just nu!
Men ibland är det bara att köra på och vara envis för till slut så kommer man över den där höga tröskeln som gör att det tar emot att ta sig an det man tänkt. Använda pannbenet och det jävlar anamma som finns där bakom så ska jag nog se att jag fixar det!
 
Ta hand om dig!
Olika grader av trötthet
Det är tomt! Helt... jäkla... tomt...
Är ditt det också? Huvudet alltså.
Första dagen på jobbet och hjärnkontoret har tvingats igång igen, vilket det inte har varit nu på ett tag. Iallafall inte inom detta område.
 
 
 
 
Samtidigt kan jag tycka att det är rätt häftigt hur olika kroppen kan vara trött. Den ultimata tröttheten är, tycker jag, när både kroppen och hjärnan är utpumpade så där så att musklerna nästan skriker för de är så trötta och ömma. Och om jag ska ranka de olika "tröttheterna" så kommer enbart kroppströttheten på en god andraplats. När varje steg man tar är tunga, men knoppen bara säger fortsätt för den är inte det minsta utschasad. Tredje och i mina ögon den "sämsta" tröttheten är när bara knoppen är trött och ens muskelminne bara vill jobba med armar och ben men hjärnan säger stopp och man kan inte röra kroppen i en enda vettig och samlad formation. Då är det bara att gå och lägga sig och hoppas på bättre tur nästa gång.
 
 
 
Just nu är min kropp trött, hela kroppen och den sista lilla gnutta av fokus som fanns kvar i hjärnan förbrukade jag alldeles nyss på ett yogapass. Efter allt stillasittande idag så var det skönt att få tänja på kroppen och sträcka ut den i alla olika positioner.
Jag har nyligen hittat yogan som ett bra komplement till styrka- och konditionspass. Att köra dessa pass ger min kropp allt och lite till och just nu är jag inne i en period då kroppen får mer av yoga än av de andra träningsformerna, men just nu är det det som passar mig bäst. Och jag har lärt mig att lyssna på kroppen och vad den kräver och behöver.
Hur gör du för att få en bra kombination i din träning?
 
Ta hand om dig!