Under färden har jag slöscrollat sociala medier och lärde mig ett nytt begrepp från Tomas Gunnarsson, mentala kramar. Det kanske är något vedertaget men har i så fall undgått mig och mitt vokabulär.
Det fångade min uppmärksamhet och försatte mina tankar i rotation och nyfikenhet över hur ofta/sällan vi ger dessa mentala kramar rent spontant till för oss både okända och kända personer som vi träffar på. Hur ofta säger vi:
-Vad kul att se dig!
-Vad glad jag blir att du ringer!
-Jag saknar dig!
-Jag längtar efter dig!
-Vad fin du är!
-Jag känner med dig!
-Var rädd om dig!
Några få enkla ord som kan betyda så mycket för den som är mottagare av dem. Som kanske sällan eller aldrig får höra det annars, men som du kan kan göra skillnad för genom att ge en mental kram. Jag tror säkert att vi alla besitter förmågan att ge dessa mentala kramar men vi behöver träna på det för att det ska bli något naturligt som vi gör utan ansträngning. Så vad sägs, ska vi inte träna tillsammans på att ge mentala kramar?
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
