Ja, som ni märker så har det varit tyst här ganska länge från mig, då tiden har fortsatt att ticka på och inte vare sig gått saktare eller fortare för vare sig dig eller mig. Min tid har lagts på det som jag satt i första rummet, min älskade familj i huset där vi bor, och den resterande tiden har fördelats på arbete och återhämtning.
Och när jag tänker tillbaka på hösten så har den varit både tung och lätt på sitt eget lilla vis, precis så som livet är. Men nu när december kom och vinterns högtider knackar på så kommer den här välbehövliga vilans tid helt utan att jag känner att jag har behov av att se till att den sker utan att den kommer av egen fri vilja.
Julaftonen här var helt i min smak där vi i huset spenderade dagen utan exakta satta klockslag. En härligt lång förmiddag, fika, kyrkogårdsbesök hos våra föräldrar, julmaten på senare eftermiddagen, kaffet med ostkaka och julkalender i soffan, en film på kvällen och gå till sängs när kroppen sa till att det var dags. En dag utan måsten och jag älskar det.
Idag, juldagen, är ännu en dag då vi gör vad vi vill. Myskläderna är på hela dagen, långsittning till morgon-TV, kaffe och fika när vi är sugna, julmaten kommer fram när vi är hungriga och dagens enda måste är julklappsinslagning inför morgonens julklappsspel som ska ske här. Båda dagarna har ackompanjerats av det härliga sprakandet från vedspisen i köket. Ingen stress, ingen hets, bara lugn och ro i hemmets trygga vrå.
Vår lilla hyresgäst Challe gillar att ta trapporna ner till oss för ett besök flera gånger om dagen. Vem kan säga nej till det? Inte jag iallafall.
Jag känner mig lyckligt lottad att kunna välja att spendera helgen så här då jag vet att det är många där ute som sliter både på sina arbeten på de ställen som behöver fungera oavsett vilken dag det är. Men även då jag minns småbarnsåren då jag hade en förväntningar på mig själv att allt skulle vara så perfekt för att skapa lyckliga minnen för barnen och alla runt omkring. Resultatet blev en slutkörd själ som inte hann med att se de där stunder som skulle sparas i hjärteroten och plockas fram när jag själv blir gammal. Jag är inte bitter över detta, bara lite skamsen att jag inte förstod bättre än så.
Men det är aldrig försent att skapa härliga minnen, det gör vi varje dag och de behöver inte alls vara förknippade med någon speciell dag utan de kan ske när som helst.
Så jag har lärt mig att släppa prestigen, se till att hitta lugnet och lyckan i det som är här och nu. För som någon klok människa en gång sa: "I det enkla bor det vackra". Och vad är inte vackrare än vardagens förunderliga ögonblick?
God fortsättning
och
ta hand om dig!
0 kommentar(er)
