Ut i naturen

Hej vilket väder vi har så här på Valborgsmässoafton! Fantastiskt härligt med både sol och värme som vi kan få njuta av när vi kliver utanför dörren.
Det var precis vad jag gjorde idag. Mannen skulle på fotboll och jag kände att de flesta måsten som skulle göras var gjorda så jag tog min kameraväska och tog en sväng i naturen. 
 
Inte långt från Åkerdala så ligger det en del av en vandringsled som heter Sevedeleden. Här kan du vandra i härlig natur och ta dig till lite olika ställen här i mina trakter. Jag valde att bara ta en lite promenad, då jag gick själv och har ett lokalsinne som är nästintill obefintligt, och att ta med kameran innebär att jag gör lite avstickare från den ordinarie stigen. Jag vågade därför mig inte på någon längre sträcka, man vet aldrig var jag kanske eventuellt skulle hamna om jag råkade gå lite vilse...
 
För mig är det lyx som bor i ett litet samhälle att bara kunna ta på mig skorna och gå i fem minuter så är jag i naturen där inget annat hörs än just naturens egna läten. Det är humlesurr, fågelsång och prassel i buskar och snår. Att bara stå still, blunda och lyssna är som balsam för själen. Att bara kunna luta sig mot ett träd och njuta av solens strålar som kysser kinden samtidigt som livet pågår runt omkring ger perspektiv på livet och ger en chans att kunna sålla bort allt det jobbiga och de energikrävande tankar som ibland cirkulerar. För en stund så är jag bara här och nu och inget annat räknas.
 
 
 
Jag kan inte nog sluta att förundras över naturens krafter, den energi och styrka som finns i allt som lever.
Just den här tiden på året är det extra tydligt vilket som strävar upp och vill överleva och vilket som ger upp och låter naturen ha sin gång. Att se de späda gröna bladen sträcka på sig och kämpa upp genom fjolårets löv som ligger som ett tjockt täcke på marken, det ger mig energi tillbaka. Lite som de döda löven ger näring åt de nya växter som nu strävar sig upp. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Att ströva omkring bland det vackra havet av vitsippor gav mig nästan en liten magisk känsla. De står där så tappert i stora vita massor och var man än vänder blicken så står det lika många till på andra sidan om en.
Några få tappra blåsippor hade vågat sig kvar, men såg lite slitna ut och de ger nog snart upp för i år. Men de stod där stolta i det gigantiska havet av vitsippor.
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag fick se, för mig, årets första gullvivor. Här i Småland säger man även gökabyxor, vilket jag tror beror på att de blommar som mest när göken börjar höras. För göken är det nog lite tidigt, men på kullen där jag var idag brukar den hålla till och göra sig väl hörd och jag lägtar efter att få höra den.
 
 
 
 Jag hoppas att ni alla får en trevlig och härlig Valborgsmässoafton. Här ska vi bara ta det lugnt och njuta av god mat och lite gott i glasen lite senare. Har tagit mig tid att baka lite gott till kaffet efter maten sedan, för det kan man ju inte vara utan! Mer om den eventuellt imorgon.
 
Var rädd om dig och de dina!
1 Vilma:

skriven

Ååååh vilka fina bilder!

Svar: Tack så jättemycket! Ta hand om dig!
Viktoria Grönqvist Alvin

Kommentera här: