Att ta farväl...
Ibland är händelser i livet så definitiva, det finns inget att göra åt dem. Det är bara att acceptera dem och hantera dem efter bästa förmåga, vilket kan vara svårt, mycket svårt. 
Att ta farväl är nog en av mina svaga sidor om det så är för ett ögonblick eller för alltid, det känns inte rätt att göra det, det är inte rimligt att det ska vara så, det är inte rättvist. 
Att ta farväl låter så hårt, så tufft, så grymt och jag önskar att det var något som vi inte behöver att uppleva utan att vi på något sätt alltid vet att vi kommer att ses igen, antingen här och nu eller i en annan tid och rum. En klen tröst är att tänka: "Vilken tur jag som har någonting som gör att säga farväl är så svårt."
Vår värld blir ständigt fattigare på de människor som vi älskar men berikas med nya liv som vi får möjlighet att känna kärlek för. Så jag vill inte tänka att ett farväl är ett farväl för alltid, det är bara en liten vilostund i livet tills vi möts igen någon annanstans...
 
Ta hand om dig!