Pust, stånk och stön! Inte av den gnälliga sorten utan av den där härligt trötta som blir när man har tagit sig igenom ett träningspass som man gjorde liiiite tuffare än vad man hade tänkt från början. Ni vet, när man tänjer lite till och lite till på det som man trodde var möjligt och vips så är det genomfört och färdigt. När man sedan sätter sig och ska stretcha efteråt så skriker varenda muskel efter att få vila och ta igen sig. Där är jag nu.

I mina planer så var det egentligen en löparrunda som stod på programmet, men då vi har både åska och regn här i dag med ojämna mellanrum så tänkte jag om och valde att förlägga mitt pass inomhus. Så här sommartid tar det lite emot då jag gärna vill vara ute, men skyfall och åska... nja... det får nog vara för idag. Sagt och gjort, träning inne och en liten uppvärmning på crosstrainern. Bara där blev det svettigt, men det är ett kvitto på att pulsen är igång och kroppen får jobba. Körde sedan styrka efter det och gjorde två varv av de tio övningar som jag brukar genomföra och jag vill lova att varje sekund idag kändes som det dubbla. Annars brukar tiden minnsan gå så himla fort! Jag var dock på gång att lägga ner efter första omgången men då kom han fram, ni vet den där med hornen, och jag la i en växel till, och bara körde! Det är lite det här djävlaranamma som behöver komma fram ibland och när det väl gör det, ja då är det bara att köra hela vägen in i kaklet! Då är jag ostoppbar! (Låtsas jag iallafall...)

 

Nu är det fritt fram att ta det lugnt resten av eftermiddagen och kvällen för att ta tag i de sista arbetsdagarna innan semestern. Jag jobbar måndag, tisdag och onsdag den här veckan för att sedan, äntligen!, gå på den efterlängtade ledigheten! Bokhögen är iordningplockad och redo för eventuella läsdagar som det kan bli under en semester, men annars så har jag inga stora planer lagda, utan vi tar det som det kommer. Man vet aldrig vad som kan hittas på!

 

Ta hand om dig!

♥