Jag har haft ett par dagar nu där jag har haft mer eller mindre skrivkramp ett tag innan det har lossnat och orden har flödat på. Det har fått mig att reflektera över vad det kan bero på, varför orden inte bara dyker upp som de brukar då det för mig blir en lite otäck känsla då det skrivna ordet sällan brukar vänta på sig.
Det som kommit upp i min tanke är att jag har suttit och funderat över vad jag tror att ni vill läsa om, inte vad jag vill att ni ska läsa om. Jag har helt undermedvetet tänkt för mycket på er och för lite på mig och resultatet blir en tvärnit i hjärnan där allt stannar på en sekund och har svårt att komma igång igen.
För visst kan det vara ett problem ibland, att tänka för mycket på det som man inte alls ska tänka på. Istället för att låta självet bestämma utan kompromisser så kommer någon annan objuden medbestämmare in i tanken och se till att allt stoppas och tankeprocessen tar slut eller iallafall avstannar för ett tag.
Mitt "recept" för att komma förbi det här hindret, för det är just ett hinder som det blir, är att göra något helt annat för en stund och bara ge helt enkelt fan i vad som har med just det att göra. Släppa tanken fri, våga släppa taget, lyfta blicken och se långt bort mot horisonten, den som man inte riktigt visste fanns för man inte har vågat titta så långt. Att se det lilla i det stora, att se något i inget, att ge allt fast man ingenting har, att tänka en tanke som inte fanns och låta det som är bara vara för att skapa något nytt.
Så du som har för många tankar och funderingar, ge fullständigt fasen i dem och tänk på...
ingenting... bara för en stund...
Ta hand om dig!
♥
0 kommentar(er)
