Fåfänga, grå hårstrån och piffighet

Ikväll drog visst klockan iväg innan jag hann att sätta mig här hos er. Vissa /dagarKvällar så går tiden fortare än vad jag hinner med och om det beror på att jag har roligare än vanligt eller är mer upptagen än jag brukar, eller kanske en kombination av dessa, det kan jag inte riktigt svara på. 
 
 
Men ikväll så berodde det på olika saker att tiden tickade på och då mest att jag lade tid på att ge mig på det där minst sagt nödvändiga, att försöka dölja de grå hårstråna som behagar titta fram både här och där på huvudet. Jag är ju ganska fåfäng när det gäller det här att vara ute bland folk. Visst gör jag skillnad på när, var och hur då jag kan gå i mina fodrade gummistövlar, i mysbyxor, detta plagg som jag oftast tillbringar helgerna i, och helt osminkad till affären och det rör mig inte det minsta i ryggen medan jag inte skulle kunna tänka mig att gå till jobbet utan piffat hår och mascaran på plats. Ni hör, det är inte det största pådraget när jag visar mig bland civilicerade människor, men det känns tryggt att ha den där lilla tillpiffningen varje dag när jag går till jobbet eller ska åka och handla inne i stan.
Jag tror inte att folk skulle bry sig det minsta om jag kom som en annan "slashas" in på mataffären i stan för att köpa en purjolök och en ost, men det är känslan inne i mig som måste kännas rätt. Sedan är det inte helt svart eller vitt hur jag ser ut när jag ger mig iväg utan det är tillfället och min egen lust till att göra mig iordning som styr och det vill säga att det blir oftast lika från gång till gång. 
Men när det gäller håret, där är jag nog mest petig och lite nojjig över de gråa som tittar fram. jag tror inte att andra ser dem, mer än min dotter kanske, men när jag står framför spegeln så är det dessa som jag ser först och främst. Så i det här huset finns det i stort sett en stående beställning på toning för att jag absolut inte ska bli ståendes där en dag och känna att det är kris och krig med de grå och att de jag krigar mot är de som har övertaget. Nej, så fort färgen har kommit i håret då blir jag lugn och vet att jag klarar mig några veckor framöver utan att behöva hajja till när jag ser mig själv i spegeln. Snacka om fåfänga och utseendefixering, men ger det mig en bra känsla, ja då kör jag på den! Mer (hår)färg åt folket!
 
Ta hand om dig!

Kommentera här: