Om jag hade träffat på den här lilla tjejen idag, ja den lilla tjejen på kortet är jag för ungefär 40 år sedan, så hade jag talat om för henne att hon skulle följa sitt hjärta. Jag skulle tala om för henne att hon skulle göra det som hennes intiution sa henne och att hon skulle försöka vara så stark som hon bara kunde vara och att be om hjälp när styrkan inte räcker till. Jag skulle be henne att inte försöka vara någon annan än sig själv och vara både modig och bekväm i det. Jag skulle tala om för henne att det alltid skulle finnas någon som fångade upp henne om hon skulle falla. Jag skulle berätta för henne att hon skulle få skrubbsår av livet men de flesta skulle läka och bara några få skulle visa sig som små ärr genom hela livet, men att hon skulle lära sig att leva med dem, acceptera dem för att de har gett henne den visdom hon kommer att besitta senare. Jag skulle förklara för henne att livet kommer att ge henne så mycket glädje och kärlek i olika former. Jag skulle få henne att förstå att hon kommer att möta förändringar som både ger och tar, men alltid leder till något nytt. Jag skulle be henne att inte vara rädd för att prova nya saker och att se utmaningar som något som ger en ny syn på världen, att världen är större än vad hon tror och att det alltid kommer att finnas en plats för henne där. Jag skulle berätta för henne att hon kommer att vara älskad av de människor som ser henne för den hon är och att hon kommer att älska dem lika mycket tillbaka.
Som yngst i en syskonskara på tre, och desutom vara den enda tjejen, har det gett mig en syn på livet från många olika perspektiv. Jag kan med facit i hand, ja för vid dryga 40 år så anser jag att jag har en viss livserfarenhet, att alla med- och motgångar i livet är det som har skapat den person som jag är idag. Jag skulle inte vilja byta ut något av det jag har upplevt under mina år i livet och jag kommer fortsätta att ha den inställningen livet ut. Livet är det som händer här och nu och jag är den som kan påverka det till stor del. Vad jag väljer att göra eller inte göra kommer att göra avtramp i livet och det är mina egna val som kommer att forma mig och mitt liv.
Vi ses inte speciellt ofta mina bröder och jag, men blod är tjockare än vatten och vi vet alla tre innerst inne att vi finns där för varandra om det så skulle behövas. Vi är nog ganska lika på den punkten alla tre, att det räcker att vi vet att finns där för varandra oavsett om vi talas vid eller inte och vi är tillfreds med det. Vi behöver inte alltid veta vad den ene gör eller inte gör utan våra liv flyter på parallellt med varandra och ibland så korsas de och då hoppas jag att vi alla njuter av stunden.
Hade jag idag träffat mig själv som liten hade jag sagt att lev ditt liv!
Ta hand om dig!
♥
0 kommentar(er)
