Att bli beläst
För någon vecka sedan så damp det ner ett mail i inkorgen från en nätsida som säljer böcker, och lite annat smått och gott, att det var extra rabatt på deras bokrea. Jag som inte är så där nogräknad med vad jag läser för författare, de får vara hur okända som helst för mig, tänkte att jag kollar in vad som finns. Jag blev sittandes ett tag och scrollade runt och klickade mig igenom en hel del av de olika kategorier av böcker, men upptäckte när jag kom till kassan att de flesta hamnade utanför skönlitteraturkategorin, enbart en hamnade där, och istället går att finna under psykologi och hälsa. Kändes rätt skönt ändå att se hur jag omedvetet valde böcker utifrån vad jag behöver läsa om. Jag kan lugna dig med att jag redan har laddat med en hög av skönlitterära böcker innan.
Nu ska jag bli yvigare i mitt tänkande och fortsätta att bygga upp mig själv med strategier hur jag ska hantera omvärlden utifrån mitt perspektiv. Jag som aldrig riktigt känt vem jag är förens jag för 15 år sedan började ta de första stapplande stegen mot mig själv. Kan låta konstigt, men med facit i hand så vet jag att det är det som har saknats hos mig, min självkänsla och mitt självförtroende har inte funnits där som en fast punkt utan de har vuxit succesivt under dessa år och jag vet att de kan växa ytterligare mer. Jag behöver bara ha stöd och tankar, strategier och goda råd på vägen och till hjälp så har jag de som är experter på de olika områden som jag känner mig osäker på. För jag vore ju dum om jag inte tog de sakkunniga på dessa områden till att leda mig på rätt väg. Det kan inte bli annat än bra det här!
Att ta hjälp av andra när det inte blir bra för mig har jag alltid haft svårt för. Jag vill helst klara mig själv och vill inte se mig besegrad då jag vet att jag kan. Jag skulle nog vilja säga att jag har blivit något bättre med åren och vågar utsätta mig för saker som jag inte är helt säker på samtidigt som jag vet att det inte är en dödssynd att be om hjälp om det skulle skita sig. Vi behöver ju alla en hjälpande hand ibland, hur duktiga vi än må vara andra gånger. 
Jag vet att jag är stark, men jag är ingen övermänsklig person som inte bryts ner ibland. Att komma ner en bit mot botten betyder inte att det är den enda vägen utan det finns ju faktiskt vägen tillbaka, därifrån du kom, från den topp du just stod på. Det gäller att se det som ett mål och inte ett hinder att ta sig dit igen och med rätt verktyg och med kärleksfulla människor omkring dig som stöttar upp dig då du behöver det som mest, då lyckas du! Jag lovar!
Ta hand om dig!