Något annat jag har lärt mig är att särskilja på mitt jobb-jag och mitt privata jag, allt för att överleva och sätta gränser för när det är stopp. Många gånger tror jag att det är därför jag "orkar" mig igenom livet för jobbet följer inte med mig hem och mitt mest privata stannar hemma. Lite som att var sak har sin plats.
Sedan kommer det tuffa tider i mellanåt, det blir förändringar som drar undan tryggheten och den tillit man känt för att få börja om en bit ner på trappan man har kämpat sig upp för. Det kan vara bland det svåraste man gjort, men jag tänker mycket på det ordspråk som säger "Det som inte dödar, det härdar." Kanske inte så drastiskt i mina tankar utan min tolkning är att inför de motgångar som jag möter har jag ett val att göra: antingen ta mig an dem (själv, eller med hjälp av andra) och bli stärkt av att komma ut på andra sidan då ett försök är en seger i sig, eller är jag medveten om att jag inte kan påverka det, ja då struntar jag i det.
Att gräva ner sig och gräma sig över allt som man inte gjort här i livet eller som man gjort och misslyckades med är något som jag har strukit ur min livsagenda. För om allt jag gjort i mitt liv vore ogjort, då skulle jag inte vara där jag är idag i livet och där jag är i livet idag, där älskar jag att vara!
Ta hand om dig!
❤
0 kommentar(er)
