Dagen innan är känslan oftast lite avogt irriterande för att behöva ge upp de spontana dagarnas planering och vara den som inrätta sig i kugghjulen i arbetslivet som behöver fungera. Varje kugge i mitt och kollegorna hjul ska synkas och få dagarna att rulla på och inte stanna upp eller gå för fort. Jag som har vant mig vid att planera min egen dag ska ställa om till att planera tillsammans med andra, vilket i tanken är en stor omställning men som jag vet i verkligheten bara tar en timme så är jag tillbaka i jobblunken igen. Allt sitter i ryggmärgen och plockas lätt fram utan att jag behöver göra någon större ansträngning.
Jag kan känna en tacksamhet för att jag har haft möjlighet att njuta av sommaren och fått ladda minnesbanken med nya upplevelser och minnen som jag kan plocka fram när hösten kommer och temperaturen sjunker i takt med att löven faller till marken.
Jag förpackar vissa sommardagar i silkespapper i fina askar som försluts med vackra band som knyts med en vacker rosett och placeras i den fina hyllan där de öppnas upp ofta medan andra sommardagar hamnar i en papperspåse och ställs i den lite rangliga hyllan där de kanske blir stående länge innan jag kikar i dem igen. Men dom finns där, alla mina sommardagar oavsett i vilket skick de är. Och det bästa är att sommaren inte är slut än så jag hinner uppleva och förpacka fler minnen i både askar och papperspåsar.
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
