Ja, här på Åkerdala huserar det inte bara människor utan även djur i form av kaniner. Det är inte en eller två utan fyra stycken som inte är mina utan tillhör min dotter som hyr "tredje vind", ett begrepp som funnits länge för att namnge lägenheten högst upp i vårt hus.
Clarken, döpt efter Clark Olofsson då hon var duktig på att rymma när hägnet var mindre.
Baddare, efter Clark Olofssons tjej.
Rolle, egentligen Roland, som ger tonåringar huvudbry då de inte kan se skillnad på en hare eller kanin.
Tre av dessa kaniner bor utomhus året runt och stortrivs med det. De har fått nästan hela vår gräsmatta, den är inte så stor som man kan tro, och de lever i hägnet som drottningar och kung. Dessa tre glädjer mer eller mindre hela samhället och det finns barnfamiljer som kommer med jämna mellanrum och tittar på dem, äldre damer och herrar som går förbi och småpratar med dem och tonåringar som diskuterar om den ena kaninen verkligen är en kanin och inte en hare då han ser ju ut som det! För att inte tala om allt beröm dessa tre får för de fina gångar som de grävt i gräsmattan. Perfekta att krypa ner i under varma sommardagar eller ta skydd ifrån regnet. För de är hellre i underjorden än i det fint byggda skydd med väggar och tak som de har.
Charles, Charlie, Challe... ja här är han. Nyfiken som få och matglad till tusen.
Den fjärde kaninen då? Ja, han är en liten eftersläntrare och har kommit hit till Åkerdala för ungefär ett år sedan. Han är frigående inomhus i hela huset och tillbringar mycket tid här nere hos mig och min man och mannen är mer förtjust i kaninen än han skulle erkänna. Dessa två killar, min man och kaninen, hänger tillsammans här på dagarna när jag och min dotter jobbar och jag kan tro att mannen skämmer bort kaninen med en godis eller två.
För visst är det något speciellt med husdjur? De skänker mycket glädje under den tiden som vi har dem till låns, men de ger även ett och annat grått hårstrå när det händer saker som inte riktigt var tänkt att det skulle hända.
Jag tycker att det är alldeles lagom att kunna ha dessa filurer till "låns" och kunna rå om dem och de är ett mysigt sällskap som man kan prata med. Dock får man inte så mycket till svar, vilket kanske är tur det... För vem vet vad de skulle säga då om allt de får höra och alla påhittade sångtexter om dem som jag dikterar?
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
