En lång tystnad från mig. En både medveten och omedveten tystnad.
Jag får försöka skilja på ambitioner i livet och livets ambitioner. För det är två vitt skilda innebörder, där måhända den ena inte utesluter den andra utan att de samarbetar och växeldrar beroende på vem av dem som behöver mest stöttning där och då. Ibland går en före den andra, ibland går de hand i hand, ibland armkrok, ibland en stöttande arm om ryggen. Fösande den andra framåt i en långsam men stadig rörelse.
Min ambition i livet var att starta om och vara aktiv på bloggen. Inga orimligt högt ställda ambitioner, men livets ambitioner ville annat. Vem är då jag om jag inte stannar upp. Låter livet bestämma och stötta i det som är här och nu för att ta tag i det andra senare. Släppa på prestige och krav, låta det som är bara vara och enbart påverka det som är värt att använda energi att förändra och låta bli till det bättre. Låta familjen få sin del först och, förlåt men, ni andra komma efter.
Snart har hela sommarledigheten gått och man (jag) kan tycka att det skulle funnits tid att öppna upp ett tomt blad och skriva. Ja, tiden har absolut funnits, men inte riktigt inspirationen och tankarna som jag vill dela med mig av. För mina ambitioner är att du som följare ska titta in här och få ta del av det som jag vill förmedla och tycker är viktigt och intressant. Jag är medveten om att du och jag är olika och tycker och tänker olika, men hoppas och tror att just du vill läsa det jag skriver och du får så gärna lämna en kommentar om vad du tycker om det jag skriver.
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
