Samtidigt som mamman tyckte det var helt fantastiskt att höra sina barn prata känslor med varandra, trots den unga ålder, så fick hon (som jag upplevde det genom hennes text) ett styng av oro att inte räcka till. Att inte hinna med att vara den roliga förälder som hittar på saker att göra, samtidigt som förälder finnas till att stötta och lyssna när ens barn behöver och där vardagens alla sysslor ska hinnas med under dygnets 24 timmar.
Jag förstår hennes dilemma och ständigt gnagande oro samtidigt som jag skulle vilja krama om henne och säga att jag är glad över att hon har dessa tankar. För dessa tankar visar att hon reflekterar och förstår att barnen behöver båda delar i livet. Att sedan få pusslet att gå ihop med de förväntningar som är lätt att sätta på sig själv är svårt, det är jag smärtsamt medveten om. Hur många gånger har jag inte själv försökt göra "rätt" val när barnen var små men att det kanske inte alltid blev det bästa. Som förälder ingår det i medlemskapet att ha ett tvivel som gnager och en tvekan av vad som är det bästa samtidigt som det oftast är helt ljuvligt att få känna deras små armar runt halsen, höra deras fnitter och se deras bus glittra i ögonen.
Så oavsett om du är biologisk förälder, hittat kärlek till din älskades barn eller skapat eviga förtroliga band med barn som finns i din närhet. Fortsätt vara en vuxen för dessa barn. En vuxen som visar att du bryr dig genom att sätta gränser, lyssna på deras känslor, tankar och funderingar, våga ha tråkigt tillsammans och hitta på busigheter och roliga äventyr ibland. För vi vuxna behöver finnas där. För vi är där och vi är där så länge vi kan, oavsett allvar eller roligheter.
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
