Ett år till att rista in i min tidslinje. Ytterligare en årsring har kommit till och jag gör ett bokslut att detta år.... var ett år som liknar många av de övriga som jag har gått igenom. Kanske dock ett år där tiden gått fortare, eller om det är att allt händer och genomförs i ett allt lugnare tempo. Att jag låter saker ta den tid det behöver.
Jag tror att vi alla har hört från människor i vår omgivning med fler år i sin levnadsbank säga: "Vänta du tills du blir äldre...". Just idag funderar jag mycket över det uttrycket och vad som kan tolkas in i det. Vad ska jag förvänta mig framöver ju fler år jag får packa ner i min livskoffert? Det är inget som jag fullt ut kan bestämma och planera inför. Men med den tid som jag har bakom mig, som har format mig till den jag är idag, och med ett avstamp från här och nu är det bara att ta steget framåt och ställa in livskompassen för att följa den så gott det går och påverka det jag kan och acceptera det jag inte kan påverka. Lätt, men svårt.
Rent åldersmässigt så är jag halvvägs, jag lovade mina barn när de var små att jag skulle leva till jag var 104 år, så nu är det bara att fylla de nästkommande 52 åren med lite måsten och lite lust i en salig blandning. Vi får väl se hur resultatet blir.
Min födelsedag kommer att fortsätta njutas av i ett mycket sakta och mjukt tempo då jag inte har något behov av att fira stort. Det största som gjorts och säkerligen kommer att göras idag är att jag valde att ge bort en slant till Hjärnfonden då jag ser det som en framtidsinvestering och ett tack för att de har en önskan om att kunna hjälpa dem som har behov, både nu och i framtiden. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
