Blåbärsrutor med kardemumma och allt är lugnt
Ja, för lugnt är det. Nästan så där så jag börjar fundera över vad det är som jag har missat. Ni vet den där känslan som kan krypa på en ibland när man inte riktigt vet men har något på känn. Men jag har kollat över läget på alla plan både en och två gånger och kan inte hitta något som jag har glömt, så det är väl bara de där berömda hjärnspökena som skojar lite med mig, bara för att jag ska hålla mig lite på allerten!
 
Idag hade jag ingen inspiration vad det gällde bakning. Visste inte alls vad jag skulle ta mig för, det är ju ändå torsdag, så då jag tittat runt i skåp och lådor så testade jag att Googla mig fram till något recept som jag kunde sno inspiration från. Mitt resultat blev en liten söt blåbärsruta med kardemumma som jag serverade med en klick vaniljkrämsgrädde. Jag skulle dock tro att det går lika bra att bjuda på vanlig vispad grädde eller vaniljglass till den, men då jag ändå hade lite "rester" sedan en annan dag så fick det bli just det.
Det var en rätt häftig upplevelse av Google då jag aldrig förut har använt det på det sättet med att välja ut en ingrediens som finns hemma som får vara det som är det huvudsakliga sökordet. Men det funkar uppenbarligen och jag kommer säkerligen att ta till den här metoden fler gånger.
Orginalreceptet hittar du här men jag valde, som vanligt, att göra om det lite för att passa in i mina personliga smaker.
 
 
Blåbärsrutor med kardemumma 
  • 4 ägg
  • 5 dl strösocker
  • 225 gr smör
  • 5 dl vetemjöl
  • 2 msk vaniljsocker
  • 2 tsk stött kardemumma
  • 5 dl blåbär, frusna går bra
Vispa ägg och strösocker pösigt.
Smält smöret i en kastrul och tillsätt det i smeten.
Vänd ner vetemjöl och vaniljsocker i smeten.
Häll smeten i en långpanna och bred ut den i ett jämnt lager.
Strö över blåbär och stött kardemumma.
Grädda kakan mitt i ugnen, 200°, i 20-25 minuter.
Låt kakan svalna innan du skär lagom stora rutor.
 
 
 
 
Idag blåser det lite kyligare vindar, om jag får uttrycka mig så, så jag har bestämt mig för att ta ett styrketräningspass inne istället. Jag tror säkerligen inte att jag skulle frysa om jag gav mig ut på en löparrunda, men just nu så känns inneträning mer lockande och då är det säkerligen bäst att lyssna på kroppen och knoppen så att träningen blir av. Jag kommer säkerligen att hamna ute sedan efter passet, men då med vattenkannan i högsta hugg!
 
Ta hand om dig!