Det där går aldrig!
Hur ofta har man inte tänkt dom tankarna, känt dom känslorna och gjort dem till någon slags sanning? Det mest nedslående är när någon annan bekräftar tanken och känslan, vilket gör att man ytterligare känner att det är klart att det inte går. Hur oklok är jag egentligen?!
Det största som felar i det läget är kanske den egna tilliten till att det här går ju visst! Hjärnspöken, avundsjuka och svarsjuka både från en själv och andra och allt annat som bromsar upp den egna självkänslan och självförtroendet är svåra att skaka av sig då de ofta är djupt rotade i ens inre, jag vet av egna erfarenheter och kan komma på mig själv att falla tillbaka i den där känslan som infann sig för många år sedan. 
Jag har nu denna text som skärmbild på min mobil som en daglig påminnelse om att jag är den enda som ska påverka mina tankar och att det går visst! 
Ta hand om dig!