Vissa dagar så känner jag att den klädseln som passar mig bäst är mysbyxor, pösig tröja och en slarvig knut i håret och känner mig helt tillfreds med det medan den klädseln andra dagar gör att jag inte vill att någon ska se mig.
Likväl som en dressad look i fin klänning och lite småpiffad kan ge båda dessa känslor också. Med andra ord så är det inte utsidan som gör hela mig, egentligen inget alls, utan det är helt och hållet insidan som räknas. Har det psykiska fått sig en törn då spelar det ingen roll alls hur utsidan ser ut. Det skadade lyser igenom iallafall. Ett fint yttre gör inte en fin människa, allt kommer inifrån.
Visst kan en lite självständig och småkaxig attityd lyfta dig för stunden och kanske kan vända den negativa sidan lite, men i tid och längd så krävs det mer än så.
Jag har attityd, jag har självförtroende och jag är bara mig själv de flesta stunder här på jorden, men det finns ögonblick där jag tappar dem och får jobba för att hitta dem igen. Samtidigt ger det mig perspektiv till vem jag är och var jag vill. Så att kantstötas och få skrubbsår i själen kan i hanterbara doser ge en insikt av vad livet är och redskap att hantera det så länge de inte är för djupa och för hårda.
Så mitt råd till mig själv är att njuta av livet, våga satsa och göra saker som jag inte tror att jag vågar. För jag är modigare än jag tror och starkare än jag vet. Precis som du!
Ta hand om dig!
♥
0 kommentar(er)
