I många stunder så prövas vi, många nya situationer som vi exponeras för och som vi inte i alla lägen vet hur vi ska hantera. De flesta gör sitt bästa och försöker snabbt som attan anpassa sig efter det som råder, andra gör helt tvärt om... och fortsätter som om ingenting har hänt.
Just nu känner jag mig lite uppgiven, rådlös och kommer väl vara lite gnällig i detta inlägg, men för mig är mina medmänniskor viktiga, jag gör det jag kan och hoppas att någon på ett snällt sätt säger till mig om jag gör tokigt utifrån det som är sagt och bestämt.
Det finns inte någon i denna värld som har undgått att vi är i en pandemi, vi behöver alla göra det vi kan och förhålla oss till det som FHM rekommenderar och vad sunt förnuft talar om för dig. Trots detta läser jag dagligen artiklar på nätet och i tidningen, ser inslag på TV om hur smittspridningen bara ökar och det inte verkar finnas någon hejd på det än.
Jag tycker att det är helt fantastiskt att det finns vaccin och att det anordnas lokaler där många kan få möjlighet att få sina två vaccinationer. Jag är ärligt talat avundssjuk på min man som tillhör den kategorin som nu får ta sina sprutor medans jag nu får vänta ett tag till. Jag tvekar inte en sekund att få dem, men det gör mig heller inte odödlig efter jag har fått dem, bara en hjälp i detta elände.
Jag storhandlar en dag i veckan på tider då nästan ingen annan vill handla och det finns enbart som mest ett tjugotal bilar på parkeringen vid den stora butiken. Tanken som jag tänker är då att det inte är fler än ett tjugotal personer i butiken utöver personalen då vi är rekomenderade att åka och handla ensamma. Tyvärr tänker vi inte lika, utan en del åker gladeligen båda till affären och handlar med gott mod och så är det ju så trevligt om man kanske samtidigt träffar på någon som man inte har pratat med på jääääääääättelänge, då vi mer eller mindre är isolerade i våra hem. (Stor portion av ironi i denna mening!)
Jag vet inte om det bara är jag som känner en större och större oro kring hur det hela kommer att sluta om inte alla i vår befolkning genast tar sig i kragen och skärper till sig. Vi måste fortfarande hålla i, hålla ut, hålla avstånd och om inte för din egen skull så tänk på alla dina medmänniskor som du har runt omkring dig!
Ta hand om dig!