Jag blir lika förvånad varje gång som jag kollar in här och tittar när det senaste inlägget var gjort. Det går verkligen för lång tid mellan gångerna som jag sätter mig ner och skriver!
Visst kan man se det positiva i det, att jag prioriterar andra saker framför den digitala världen. Just den här helgen är det inte andra människor som jag har prioriterat att träffa utan har haft en krypande känsla i kroppen då jag har umgåtts med människor. Jag har verkligen velat vara på avstånd, nästan krypa in i min egen lilla bubbla och bara stanna där, alldeles själv. Kanske kan det vara en normal reaktion på den situation som råder här med pandemin, då det just nu poppar upp nya fall hela tiden och det verkar som om det inte riktigt vill lugna ner sig... tyvärr. Jag kan inte säga att jag är rädd för att bli smittad, men jag har en stor respekt för den och vill verkligen inte vara i en miljö där det finns människor tätt inpå mig.
Jag själv kan göra så mycket i den här frågan och mig möter man ofta en fredag- eller lördagkväll efter klockan 19 i affären. Då smyger jag mellan hyllorna, vänder ryggen åt folk (inte för att vara otrevlig utan ur ev. smittosynpunkt då jag aldrig kan veta hur den person jag möter har det med hälsan), använder en längre kundvagn för att automatiskt skapa avstånd till den framförvarande människan, väntar vid hyllorna för att andra ska få plocka sina varor i lugn och ro innan jag tar mina och framförallt så handlar jag ensam.
Vi brukar allvarsskoja här hemma om hur man har det i den rådande situationen som är, att man inte får vara social med några få av de personer som man vanligtvis träffar under dagarna. Det är lite som vår vardag ser ut då min man har gått in i den berömda väggen lite för många gånger. Så vi kan känna att som världen ser ut nu, det passar oss väldigt bra i vårt liv. Sedan kan vi absolut förstå andra människor som mår psykiskt dåligt av att inte få vara sociala och träffa människor när, var och hur man vill, det är svårt åt det hållet också.
Men för mig så är människofritt en ganska skön tillvaro just nu, och jag har inga större problem med att vara hemma och sköta om mitt eget. Vissa dagar är det skönare att ha det så än andra.
Vi får väl tro att vi snart kommer ur det här på andra sidan, men jag tror att vi alla kommer att ha en helt annan syn på världern och hur vi kan förhålla oss till den. För ur varje ond sak så kommer det oftast något gott också.
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
